Stureplanscentern

Ny(gammal) webbplats

2009-08-24T05:17:00.000-07:00

Stureplanscenterns blogg har slagits ihop med den lilla webbplats som funnits tidigare.

Välkommen dit:

www.stureplanscentern.se

Maciej Zaremba - I väntan på Sverige

2009-04-03T01:15:00.001-07:00

På tisdag nästa vecka gästar Maciej Zaremba stureplanscentern för att tala med oss om sin senaste artikelserie i DN - "I väntan på Sverige".

Alltså tisdagen den 7 april på restaurang Republik. Vi träffas halvsju som vanligt.

Hjärtligt välkomna!

(Vill påminna om att alla är lika välkomna på stureplanscenterns träffar, oavsett politisk och ideologisk hemvist.)

Tack Johan Norberg för en lyckad kväll!

2009-03-06T03:43:00.000-08:00

I tisdags (3/3) gjorde Johan Norberg comeback på Stureplanscentern och talade om "Lycka"- temat för hans senaste verk. Det kom ett sjuttiotal gäster varav flertalet var nya ansikten. Vår tradition att presentera oss, var och en lite kort (hur lång tid det än tar), skapar en speciell atmosfär av öppenhet och visar hur Stureplanscentern som diskussionsforum drar till sig människor i olika åldrar och yrkesgrupper.

Johan talade om lycka och efter en paus satte diskussionen igång och höll på sent in på natten. För övrigt skattade Stureplanscenterns publik 7,2 av 10 på lyckobarometern, med andra ord en lycklig publik!

Gå gärna in på johans hemsida och läs mer om kvällen. Här hittar du även en länk till en mobilupptagning från kvällen. http://www.johannorberg.net/

Vi ses nästa gång när Stureplanscenterns mamma Maud kommer och läxar upp oss!

Våren kommer alltid med Maciej Zaremba

2009-03-06T03:41:00.001-08:00

Stureplanscentern älskar Maciej.

Han är bäst - ingen protest. Vad skulle Sverige göra utan honom? Eller tänka? Läs hans senaste artikelserie http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/svensk-var-god-droj-1.810524 (det finns tre stycken artiklar ute nu)

Stureplanscentern om spelfrågor

2009-02-04T13:14:00.000-08:00

Vi träffar Ladbrokes VD, Lasse Dilschmann och Centerns talesman i spelfrågor Anders Åkesson på restaurang Republik kl 19:00 den 12:e.

http://www.newsdesk.se/pressroom/ladbrokes/pressrelease/view/ny-vd-i-ladbrokes-norden-190555

http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/anders-aakesson-c-kommenterar-spelutredningen-att-ens-foersoeka-staenga-utlaendska-spelsajter-foer-tankarna-till-kina-261189

Varmt välkomma!

Christer Mellstrand
Stureplanscenten

Stureplanscenterns motioner till Centerstämman i vår

2009-01-28T12:23:00.000-08:00

Lika skatt – en rättvisefråga

”Skatt efter bärkraft” är en grundprincip i ett skattesystem som det svenska. Den som tjänar mer skall också betala mer i skatt. Men frågan är hur mycket mer som är rimligt. I Sverige får den som tjänar mer inte bara betala mer skatt i absoluta tal, utan måste också betala en högre andel av sin inkomst i skatt. Den som tjänar mer än 31 000 kr i månaden drabbas av den statliga inkomstskatten (20 procent på det överskjutande beloppet) och den som tjänar mer än 44 000 kr i månaden drabbas av den s.k. värnskatten (ytterligare 5 procent på det överskjutande beloppet) – detta utöver kommunalskatten. Ju högre inkomst, desto lägre andel av inkomsten får alltså löntagaren behålla.

Marginalskatten stiger kraftigt när inkomsten överstiger de två gränserna, de s.k. brytpunkterna. Som mest kan marginalskatten bli 57 procent (eller ännu mer för dem som bor i högskattekommuner). De får alltså behålla mindre än hälften av den sista intjänade 100-lappen.

Tanken med den statliga inkomstskatten är att utjämna skillnader i inkomst. Den uppfattningen bygger dock på en mycket gammaldags syn. Idag har de allra flesta möjlighet att själva påverka sin inkomst. Valet av karriär, valet av utbildning, risktagande i arbetslivet och benägenheten att arbeta hårt, är avgörande för vilken inkomst man får. Därför kan den statliga inkomstskatten snarare betraktas som en straffskatt på arbete och utbildning.

Ytterligare ett faktum är att människors inkomster varierar under livet. De allra flesta medelålders och äldre höginkomsttagare har varit låginkomsttagare någon gång tidigare i livet. Omvänt så avancerar de flesta på något sätt i arbetslivet med åren. Med detta perspektiv ger inte inkomsten vid en enskild tidpunkt i livet någon representativ bild av en persons ekonomiska framgång. Avgörande för bedömningen borde istället vara vad en person tjänar under sitt yrkesverksamma liv, den s.k. livsinkomsten. Den som har långa studier bakom sig och som ”belönats” en högre lön, har i regel inte haft någon inkomst att tala om under alla de år han eller hon studerat. Den som däremot väljer att börja arbeta direkt efter skolan får kanske en lägre månadslön, men som betalas ut under fler av livets år. Denne premieras av skattesystemet medan den som utbildar sig bestraffas. Enligt en studie av OECD från hösten 2007, har Sverige, jämte Danmark, den lägsta utbildningspremien av samtliga industriländer – före skatt.[1] Det progressiva skattesystemet försämrar denna premie ytterligare. Incitamenten att satsa på en högre utbildning är svagare i Sverige än i de flesta jämförbara länder.

Men inte bara utbildning utan också extraarbete kan bli ”straffbeskattat”. Den som riskerar att komma över en brytpunkt och därmed få en högre marginalskatt, blir sannolikt mindre benägen att arbeta extra. Samtidigt blir det mer lönsamt att utföra exempelvis arbete i hemmet (som är obeskattat om man gör det själv) jämfört med att anlita någon. Det leder till minskad arbetsspecialisering, något som hela samhället förlorar på.

Varför har vi då ett progressivt skattesystem? Delvis handlar det om tradition, delvis sannolikt om en rädsla att förlora skatteintäkter. På längre sikt talar mycket för att även statsfinanserna skulle vinna på ett avskaffande av den statliga inkomstskatten, eftersom fler helt enkelt skulle utbilda sig och hugga i. När det gäller den så kallade värnskatten – den skatt som en gång var tillfällig, men som nu av rent politiska skäl tycks vara svår att bli av med – finns studier som visar att den även på kort sikt är en ren förlustaffär för staten.[2]

Progressiv skatt är en kvarleva från den tid då samhället inte tillät människor att göra karriär på samma sätt som idag. Då ansågs det finnas ett behov av att utjämna människors nettoinkomster. I dagens dynamiska samhälle är däremot en platt skatt den enklaste och mest logiska lösningen, såväl från ett samhällsekonomiskt perspektiv som ur rättvisesynpunkt.

Platt skatt innebär lika skattesats för alla, samma skatt i procent men olika skatt i kronor. Det är enkelt och rättvist. Om X tjänar dubbelt så mycket som Y kommer han eller hon att få betala dubbelt så mycket i skatt. Men inte mer än det dubbla, som är fallet idag.

Bland de forna Sovjetstaterna, som sedan sin frigörelse fått bygga upp skattesystem från grunden, har de flesta valt proportionella skatteskalor, vilket i flera fall visat sig blivit mycket framgångsrikt. Framgångarna från öst har även fått Island att införa en proportionell inkomstbeskattning. Frågan är när det är Sveriges tur?

Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:

Att
centerpartiet verkar för att den statliga inkomstskatten avskaffas.
AttMotionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009.

Avdelningsmotion
Stureplanscentern

[1] Education at a Glance, OECD, 2007.
[2] Se bl.a. Holmlund och Söderström (2007).

_________

Synliggör skatterna!

Få svenskar är medvetna om hur mycket skatt de egentligen betalar. En Temo-undersökning från 2003 visade att hälften av svenskarna trodde att de betalade 36 procent eller mindre i total skatt.[1] Denna okunskap är inte svår att förstå med tanke på att två tredjedelar av alla våra skatter är dolda. Det gäller momsen och övriga konsumtionsskatter, det gäller företagsskatterna, men inte minst arbetsgivaravgifterna. En genomsnittlig svensk löntagare betalar cirka 50 procent i skatt bara på förvärvsinkomsten (inkomstskatt + arbetsgivaravgifter). Därutöver tillkommer ytterligare cirka 10 procentenheter i konsumtionsskatter.

Benämningen till trots är arbetsgivaravgifterna en skatt på lönen. Visserligen är merparten specialdestinerad till socialförsäkringen, men det finns ingen koppling mellan inbetalningar och utbetalningar på individnivå.
I likhet med inkomstskatten betalas arbetsgivaravgifterna in av arbetsgivaren, och i likhet med inkomstskatten är det löntagaren som är ansvarig för att arbetsgivaravgifterna blir inbetalda (i de fall där arbetsgivaren går i konkurs eller liknande påförs obetalda arbetsgivaravgifter löntagarens skattekonto direkt).

Det finns dock en viktig – men helt omotiverad – skillnad mellan arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Skillnaden är att de förra inte behöver redovisas för löntagaren. Visserligen utgör de en del av den totala lönekostnaden, men de undantas från den lön som löntagare och arbetsgivare förhandlar fram. Detta får till följd att en betydande andel av medborgarna inte känner till hur hög deras lön egentligen är.

I ett samhälle där medborgarna är omedvetna om sin skattebörda brukar man säga att det råder ”skatteillusion” (eng. fiscal illusion). Det är dels ett politiskt problem, men också ett samhällsekonomiskt och privatekonomiskt problem.

På en normal marknad med fri prisbildning bestäms priset av utbud och efterfrågan. När det gäller offentliga utgifter är det däremot politikerna som bestämmer vad som skall köpas och vad det får kosta, men det är medborgarna som betalar. Däremot är det indirekt väljarkollektivet i en demokrati som avgör nivån på de offentliga utgifterna och hur deras skattepengar skall användas, genom deras val av politiker. När väljarna inte vet hur mycket de betalar för den offentliga servicen uppstår ett problem. Politikerna får ett informationsövertag – på bekostnad av demokratin. Forskare har kunna visa att komplexa skattesystem, med oinformerade väljare som följd, tenderar att också leda till högre offentliga utgifter – kanske rent av högre utgifter än vad medborgarna egentligen skulle vilja ha.[2]

För Sveriges del är det i synnerhet arbetsgivaravgifternas utformning som bidrar till skatteillusionen. Det finns inga skäl – utöver möjligen sedvana – till varför löntagarna inte skall se hur mycket skatt de betalar. Arbetsgivaravgifterna borde därför växlas till lön (detta måste ske med hjälp av lagstiftning) och inkluderas i inkomstskatten. Ett transparent skattesystem är en förutsättning för en väl fungerande demokrati.

Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:

Att
centerpartiet verkar för att arbetsgivaravgifterna skall ingå i arbetstagarnas (synliga) lön och tas ut som ett tillägg till inkomstskatten.AttMotionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009

Avdelningsmotion
Stureplanscentern
[1] TEMO 2003.
[2] Sanandaji och Wallace, Fiscal Illusion and Fiscal Obfuscation, Uppsats vid Handelshögskolan i Stockholm, 2004.

_____________

Centerpartiet bör välkomna alla sorters klimatsmart energiproduktion

Energipolitiken är oerhört viktig. Vi har vant oss vid att hushåll i vårt land har tillgång till säker, miljövänlig och prisvärd el och vi tar det för självklart. Näringslivet är beroende av kostnadseffektiv energiproduktion, för att tillväxten och jobben inte ska äventyras.
Det finns också säkerhetspolitiska överväganden att ta hänsyn till. Oljekrisen 1973 kom som en kalldusch och har följts av en lång rad exempel på hur känsliga våra moderna samhällen är när det gäller energiförsörjningen. Senast exemplifierat nu med gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina, som fick implikationer i flera Europeiska länder.
Samtidigt som hushållen och företagen behöver energi måste vi säkerställa att energin framställs på ett sådant sätt att miljön inte påverkas mer än nödvändigt.
Genom kunskap och uppfinningsrikedom skapar skickliga svenska företagare ständigt nya metoder, produkter och tjänster för att spara eller generera energi. Olika system för att utnyttja solstrålarnas värme för hushållsvarmvatten syns numera på vart och vartannat hus, nya hushållsapparater kan förbruka hälften så mycket ström som gamla och nu i dagarna lanserar ett uppsalaföretag sina första serietillverkade vågkraftverk.
Strävan efter en högre andel förnyelsebar energi är mycket positiv och är i hög grad en effekt av vårt partis ansträngningar över åren. Men även förnyelsebara energiframställningsmetoder är miljöbelastande. Det får man aldrig glömma.
Planerade vindkraftparker blir ofta föremål för långa prövningsprocesser där invändningar och överklaganden handlar om just olika miljöhänsyn.
Odling av grödor för energiproduktion på våra åkermarker är också miljöbelastande. Koldioxid från marklevande organismer lösgörs vid markbearbetning och maskinerna släpper ut koldioxid och andra skadliga ämnen som bildas vid förbränning av dieselbränsle. För skogsråvara gäller i stort samma sak. Det går också åt en hel del energi för att tillgängliggöra den energi som finns lagrad i biomassan.
Kärnkraft har varit en het potatis i vårt parti, men faktum är att kärnkraften, som står för nästan hälften av den svenska elförsörjningen, orsakar nästintill inga utsläpp av växthusgaser, kväveoxider, svaveldioxid eller stoftpartiklar. Till och med i en jämförelse med vind- och biokraft finns det mycket som tyder på att kärnkraften är bättre ur miljösynpunkt.
Därför är det olyckligt och potentiellt skadligt för miljön att kärnkraften som sådan ifrågasätts på politiska grunder.
Kärnkraftsanläggningar, liksom alla andra anläggningar för energiproduktion, måste självklart genomgå en stenhård miljöprövning för att få finnas, men en gång för alla borde vi klargöra för såväl väljare som för industrin att vi i Centerpartiet inte har för avsikt att motsätta oss miljövänlig, kostnadseffektiv och säker energiproduktion av något slag, även om det skulle råka vara kärnkraft.
Jag yrkar därför på:
Att
Centerpartiet formulerar en energipolitik som ställer hårda krav på hög säkerhet och låg miljöpåverkan, men som inte i förhand pekar ut något enskilt energislag som bättre eller sämre.

Att
Centerpartiet inte längre politiskt ska verka för en utfasning av kärnkraften.
Att
Centerpartiet verkar för ökade forskningsinsatser på energiområdet med fokus på minskad miljöpåverkan.
Att
motionen sänds vidare till partiets riksstämma.
Johan Hedin
Stureplanscentern

_______________

Sänkta arbetsgivaravgifter

För varje hundralapp en arbetsgivare betalar ut i lön så ska sociala avgifter erläggas till Skatteverket på 31,42 kronor. En anställd med 25 000 kronor per månad i bruttolön innebär således en total kostnad för arbetsgivaren på 394 260 kronor per år. Utöver den anställdes lön straffas alltså arbetsgivaren med en extra skatt på 94 260 kronor för att man har anställt ytterligare en person i verksamheten.

Att straffa arbetsgivare som utökar personalstyrkan på detta sätt är en mycket märklig signal som givetvis leder till färre anställningar och därmed en högre arbetslöshet än nödvändigt.

- Hur många företag startas aldrig eftersom skatten blir en alltför tung utgiftspost?

- Hur många enmansföretagare vill anställa ytterligare en individ när staten skickar en faktura på 94 260 kronor för en medelinkomsttagare?

- Hur många svenska storföretag väljer att lägga sin personalintensiva verksamhet inom landets gränser när kostnaden blir klart mycket högre?

- Hur många utländska bolag väljer att anställa fler än nödvändigt i Sverige vid en expansion mot denna bakgrund?

- Hur många kommuner och landsting har råd med en god personaltäthet inom vård, skola och omsorg med dessa extra kostnader?

Som försvar till höga arbetsgivaravgifter nämner man ofta att det är löntagarnas pengar som de avstått till förmån för socialförsäkringarna. Detta är ett argument som inte är hållbart. Nästan sju procentenheter av arbetsgivaravgiften är en ren skatt. Dessutom tas avgiften ut även på löner över 7,5 basbelopp som i normalfallet inte heller ger något socialförsäkringsskydd.

Vår uppfattning är dessutom att det bland många människor finns en ganska dålig kännedom om hur skattesystemet är utformat. Idag är det en självklarhet att inkomstskatt redovisas i deklaration och lönebesked samt att moms tydligt framgår på kvitton vid inköp. Denna tydlighetsprincip saknas helt när det gäller arbetsgivaravgiften som därmed förblir helt osynlig för den stora allmänheten.

Vi yrkar därför att stämman beslutar följande:
Att

Centerpartiet än mer aktivt ska driva frågan om sänkta arbetsgivaravgifter.Att

Centerpartiet ska verka för att arbetsgivaravgiften synliggörs på de anställdas lönebesked.
Att
motionen sänds vidare till Centerpartiets riksstämma 2009.

Avdelningsmotion Stureplanscentern

Maud Olofsson till Stureplanscentern

2009-01-24T02:37:00.000-08:00

OBS NYTT DATUM

Den 2:a april drar vi igång terminens aktiviteter med att träffa partiledaren och Vice statsministern Maud Olofsson. http://sv.wikipedia.org/wiki/Maud_Olofsson

Boka upp den 2/4 kl. 18.00 i era kalendrar så återkommer vi med var vi ska vara så snart som möjligt.
Osa gärna så vi vet hur många som kommer, ni är också välkomna att ta med intresserade om ni bara meddelar det. christermellstrand_at_yahoo.se
Varmt välkomna,

Christer Mellstrand
Stureplanscentern

Stureplanscentern och kärnkraften

2008-12-26T01:48:00.000-08:00

Idag kunde man på morgonens ekonyheter höra om stureplanscenterns hållning till kärnkraften. (eller åtminstone min - Johan Hedin's - hållning till kärnkraften, även om jag i ekot fick förkroppsliga stureplanscentern.)

Man kan tolka det som att stureplanscentern vill se en storskalig utbyggnad av kärnkraften, men det är inte hela sanningen.

Inom alla andra områden är det marknadens uppgift att komma på metoder att så effektivt som möjligt framställa det som efterfrågas och så bör det också vara på energisidan.

Politiken har en viktigt uppgift i att sätta ramar för inom vilka marknaden ska agera, bestämma vilka säkerhetskrav som ska råda, samt att tillsammans med andra länder bestämma hur utsläpp av skadliga ämnen ska beskattas.

Sedan är det faktiskt marknadens roll att finna lösningar på hur volten och watten ska framställas.

Svensk elproduktion är bland de bästa i världen när det kommer till utsläpp av växthusgaser. Det vore oansvarigt med hänsyn till såväl industrin och jobben, som för miljön, att driva en politik som riskerar att skapa onödig osäkerhet kring energiförsörjningen.

Peace, Love and Capitalism, DN, SvD och inslaget på ekot.

Petra Östergren på måndag!

2008-11-08T05:41:00.000-08:00

Måndagen den 10 november besöker författaren till boken ”Porr, horor och feminister”, Petra Östergren oss.

Vi träffas på Restaurang Republik kl.1900. (Eller på Centerpartiets riksorganisation på Stora Nygatan, beroende på hur mycket folk som anmäler sig)

Ta gärna med vänner, bekanta och intresserade...

OSA till: christermellstrand@yahoo.se

Sahlin och skatterna

2008-11-05T02:39:00.000-08:00

I samband med det amerikanska presidentvalet har Mona Sahlin dykt upp i såväl tidningar som TV som en engagerad anhängare av Barack Obama. I Aftonbladet uttrycker Sahlin till och med att hon känner ömhet inför Obama och stämmer in, tillsammans med många andra, i en stark hyllningskör.

Samtidigt finns det kritiker på högerkanten som menar att Obamas politik kommer att medföra kraftiga skattehöjningar. Man talar t o m om att USA skulle kunna gå mot ett skattetryck på upp till 30 % av BNP under Obamas ledning. I Sverige har alliansregeringen sänkt skattetrycket ned till 48 % av BNP. Det innebär att Reinfeldt och regeringen bedriver en politik som innebär 60 % högre skattetryck än den politik Obama vill föra. Den svenska regeringens skattesänkningar är vansinniga och oansvariga, enligt Sahlin. Samtidigt framstår hon som en av de mest varma anhängarna av Obama. Är det någon mer än jag som inte får resonemanget att gå ihop?

Andreas Bjerke

Den kreativa industrin - Sveriges framtid

2008-10-11T02:55:00.000-07:00

Låter slagorden bekanta? Produktionen flyttar till Låglönistan, men vi sitter kvar med massa kreativ kraft i norr. Det är dags för ord och handling att gå hand i hand.

Nyligen lästa jag i DN att det inte blir någon utbyggnad av Stadsbiblioteket. Kampen om vem som skulle få rita det nya huset var norra Europas stora arkitekttävling under 2006/2007. 1000 olika förslag på hur det skulle kunna se ut från nästan lika många kontor kom in till juryn, En arkitektvän till mig sa att ett förslag tog ca 250 timmar att skapa. En enkel räkneövning ger oss svaret att totalt 130 arbetsår av kreativ kraft investerades i den nya byggnaden. Nu vet vi att dessa år av tankekraft inte lyckades mäta sig med den genialitet Asplund ritade in i sin byggnad. Aristoteles hade uppenbarligen rätt, det var bättre när han var ung.

Att slå undan benen för drömmar om möjligheter ger fel incitament för en tillväxt i de kreativa näringarna. Säger man A, får man säga B, förutsägbarhet möjliggör investeringar och tillväxt oavsett vilken industri vi analyserar.

Max Valentin

Möte med Stureplanscentern ikväll

2008-10-08T07:30:00.001-07:00

Missa inte Nima Sanandaji ikväll på restaurang Republik!

Ämnet är jämställdhet och kvinnors företagande och karriärmöjligheter, hinder för detta och hur man överbryggar dem.

kl 1830 mjukar vi upp med ett glas gott och ca kl 19 drar det hela igång på allvar.

Vi ses!

Kulturen och marknaden

2008-09-04T07:27:00.000-07:00

De flesta områden i samhället regleras idag efter marknadsprincipen att utbud och efterfrågan skapar en väl fungerande lösning. Detta gäller t ex centrala samhällsområden såsom dagligvaruhandeln och bank- och försäkringsbranschen. Andra områden är mer reglerade, men sköts ändå delvis efter marknadsekonomiska principer. Hit hör t ex skolan och vården. Det råder idag konsensus mellan de politiska blocken att marknaden löser många problem och att det är en fungerande princip. Få argumenterar för t. ex. en statlig styrd livsmedelshandel eller restaurangbransch.

Trots att marknadsekonomin är väl fungerande och uppskattat av samtliga på de flesta områden, så finns det ändå sektorer i samhället där marknaden kraftigt begränsas och politiska beslut styr verksamheten. En sådan sektor är kultursektorn, som i vissa fall inte på något sätt behöver anpassa utbudet efter vad marknaden efterfrågar.

Svenska Dagbladet publicerade i onsdags en artikel där man presenterade hur stort skattefinansierat stöd som låg bakom varje såld biljett på våra kulturetablissemang. I de flesta fall kostar en biljett drygt en tusenlapp. Kulturkonsumenten betalar cirka 150 kronor och skattebetalarna står för resterande 850 kronor.

Det mest anmärkningsvärda exemplet hittar vi i Norrland och den moderna dansensemblen Norrdans. Här betalar åskådaren i snitt 66 kronor per föreställning medan skattebetalarna bekostar de övriga 2195 kronorna som utgör biljettpriset på 2225 kronor.

Många skulle självklart argumentera för att detta stöd är nödvändigt för ett livskraftigt kulturliv och att det skulle vara som att skära av en nödvändig livsnerv i samhällskroppen att dra ned på kulturanslagen. Kanske ligger det något i det resonemanget. Å andra sidan kan man ifrågasätta hur många norrlänningar som skulle betala 2225 kronor för att se Norrdans uppträda? Personligen gissar jag att det skulle vara glest med publik och att majoriteten hellre skulle spendera sina 2225 kronor på något annat. Mot den bakgrunden, är det då moraliskt att skattepengar används till denna typ av verksamhet? Är det rätt att vi, med tvångsmedel, tar in skatt från medborgare för att finansiera biljetter som kostar 2225 kronor för en föreställning med Norrdans? Om inte individen själv är beredd att betala 2225 kronor ur egen kassa, hur kan man då rättfärdiga det faktum att politikerna skall tvinga individerna till sådana satsningar med medborgarnas egna pengar?

Ett annat, mer stockholmsrelaterat fenomen, är Operan. Här står skattebetalarna bara för 1839 kronor per såld biljett. Det är en lägre summa per såld biljett. Trots det kan vi inte blunda för det faktum att operapubliken delvis består av människor med en ganska god privatekonomi. Är det då moraliskt riktigt att de sämst ställda ska tvingas betala högre skatt för att finansiera andra gruppers fredagsnöje?

Min poäng är inte att allt statligt stöd till kultur är förkastligt och jag tvivlar inte heller på att kultur har en viktig funktion att fylla i ett samhälle. Det är säkert nödvändigt med statligt stöd för att upprätthålla ett kvalitativt utbud. Jag förundras däremot över att dessa frågor inte debatteras mer bland såväl politiker som skattebetalare? Är det rätt att politikerna, med tvång, tar in skatt och sedan lägger medborgarnas pengar på föreställningar som skattebetalarna själva inte anser vara prisvärda? Hur skulle medborgarna reagera om de själva, utan att pengarna snurrade via statskassan, skulle tvingas av politiker att köpa en biljett för 2225 kronor för att gå och titta på Norrdans senaste föreställning? En intressant tanke som jag hoppas vi får höra mycket mer om i den politiska debatten framöver.

Andreas Bjerke

FRA-hearingen på fredag

2008-08-27T03:13:00.000-07:00

Missa inte fredagens hearing om FRA som kritiker inom partiet anordnar tillsammans med partiet!

Platser finns reserverade för betalande medlemmar i Stureplanscentern. (Maila mig på johan@johanhedin.se om du är sådan, tänker komma och ännu inte har anmält dig på något sätt.)

För andra går det bra att anmäla sig här.

Programmet ser preliminärt ut som följer: (från Erik Hultins blogg)

Datum/tid: Fredagen den 29/8 kl. 10-15
Plats: IVA:s konferenscenter (Wallenbergsalen), Grev Turegatan 16, Stockholm

Anmälan sker via www.centerpartiet.se, www.centeruppropet.se eller www.cuf.se
Först till kvarn gäller.

Program

Kl. 10-11 Utrikes- och säkerhetspolitik
Anders Eriksson (ordförande Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden och f.d. chef Säkerhetspolisen)
Håkan Jevrell (statssekreterare Försvarsdepartementet)
Magnus Norell (forskare vid Totalförsvarets Forskningsinstitut)

Kl. 11-12 Integritet och juridik
Clarence Crafoord (chefsjurist Centrum för Rättvisa)
Mårten Schultz (docent och jur.dr.)
Anna Serner (VD Tidningsutgivarna)

Kl. 12-13 Journalister inbjuds till presslunch med möjlighet till enskilda intervjuer

Kl. 13-14 Teknik
Håkan Kvarnström (koncernsäkerhetschef TeliaSonera)
Jan Nilsson (grundare av Bredbandsbolaget)
Mats Nordqvist (chef för inhämtning inom signalunderrättelsetjänstavdelningen, FRA)

Kl. 14-15 Paneldebatt

Ytterligare sakkunniga kan tillkomma.

De sakkunniga kommer att utfrågas av:
Staffan Danielsson (ledamot Försvarsutskottet)
Erik Hultin (initiativtagare CenterUppropet)
Johan Linander (ledamot Justitieutskottet)
Sanna Rayman (ledarskribent Svenska Dagbladet)
Henrik Sjöholm (c-ledamot i Grundlagsutredningen)

Moderator är Martin Ådahl (chef FORES)

Vi ses!

Välkommen att lära känna oss bättre, Ulla!

2008-08-13T07:20:00.000-07:00

Rasister är ju sådana just för att de har fördomar mot människor från andra kulturer. Lika stor fördomsfullhet visar vänsterpartisten Ulla Andersson prov på när hon skriver om oss.

Det är trist och ledsamt.

Extra tråkigt - och än mer fel - är det att Ulla klumpar ihop oss med rasister. Stureplanscentern är en av de mest liberala avdelningarna i partiet och både implicit och uttalat förespråkar vi en färdplan mot fri invandring.

Att vi har våra möten på stureplan är inte konstigare än att det är centralt för oss som kommer från alla delar av stan. Sturehof, som vi oftast är på, är ett trevligt ställe som har godheten att låna ut ett rum till oss för våra möten.

Våra avdelningsmöten är öppna för alla. Det skulle vara fantastiskt roligt om det kom någon vänsterpartist och diskuterade tillsammans med oss.

Ulla! Om du läser detta: Hjärtligt välkommen att delta i ett (eller hur många du vill) avdelningsmöten med oss i stureplanscentern. Du kommer att få träffa ett gäng killar och tjejer med idéer och debattvilja, men som (precis som du, får man anta) har en ärlig vilja att göra världen till ett bättre ställe.

Att döma av ditt inlägg kommer det nog bli en liten aha-upplevelse. Du kommer garanterat att få det trevligt!

(Magnus Andersson skrev om Ulla's inlägg först.)

FRA-Hearing 29 Augusti

2008-08-11T03:09:00.000-07:00

Centerpartiet arrangerar i samarbete med CenterUppropet, Stockholmscentern, Stureplanscentern och CUF en hearing om FRA-lagen.

Tid: Fredagen den 29 augusti kl. 10-15
Plats: IVA:s konferenscenter (Wallenbergsalen), Grev Turegatan 16, Stockholm

Hearingen direktsänds både i SVT24 och på webben och är öppen för åhörare i mån av utrymme. Föranmälan krävs och ”först till kvarn” gäller. Om hearingen blir övertecknad upprättas en väntelista. Åhörarplats är kostnadsfri. Hearingen tar en kortare paus för lunch. Lunch ingår ej.

Tre teman kommer att diskuteras: Utrikes- och säkerhetspolitik, integritet och juridik samt teknik. Syftet med hearingen är att från olika aspekter belysa FRA-lagen, såväl ur nulägesperspektiv som vad gäller tänkbara lösningar.

Varmt välkomna!

Anders Flanking, partisekreterare
Sofia Jarl, ledamot partistyrelsen och centerpartiets Öppenhetsgrupp
Erik Hultin, initiativtagare CenterUppropet

Om du har frågor kring hearingen, mejla frahearing@centerpartiet.se eller ring Ulrika Wienecke, sekreterare Öppenhetsgruppen, 070-244 00 76.

Anmälan och pressackreditering
Anmäl dig genom att klicka här

Stureplanscentern klappar inte ihop!

2008-06-29T10:27:00.000-07:00

Ett inlägg om FRA och den debatt som har varit och fortfarande är.

Jag är ledsen Aaron Israelson att göra dig besviken - men Stureplanscentern har inte klappat ihop. Vi har heller inga planer på att göra det. Naturligtvis innebär de senaste veckornas turbulens att vi har en utmaning att förhålla oss till.

I veckan hade vi ett styrelsemöte där vi dels pratade igenom de senaste veckornas händelser, och dels planerade hösten. Resultatet av det kommer att visa sig så småningom.

Då jag jobbar på Centerpartiets riksorganisation har jag också kunnat följa frågan från två håll. Även om jag kan förstå den avsky man känner inför lagen om signalspaning kan jag inte förstå det hat som Annie Johansson och Fredrick Federley har fått utstå. Varför är det så få som nämner de ledamöter - oavsett partitillhörighet - som utan att blinka tryckte ja på knappen? Menar ni att de som överhuvudtaget inte har diskuterat frågan offentligt är utan skuld, och de som faktiskt försökte förbättra situationen ska hängas offentligt? Vari ligger den logiken?

Dock, när jag läste Brännpunkt idag och det som Ingvar Åkesson generaldirektör FRA skrivit blir jag lite bekymrad. Han skriver:

Reglerna blir verkliga genom den automatiska inhämtning med hjälp av sökbegrepp som lagen föreskriver. Allt detta beskrivs i propositionen (s. 76–77) och i utskottets betänkande. Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms.En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?

Nej, det kanske vår demokratiskt valda riksdag inte vill. Men vem kan garantera att Sverige för alltid kommer vara en demokrati. Vad händer när en mindre demokratisk riksdag tar över makten men behåller dagens lagar? Det vill jag inte ens tänka på.

Det är också här jag tror att mycket av den upprördhet vi ser bottnar i - vem vet hur framtiden kommer att se ut. Bara för att Sverige i modern tid har förskonats från krig och invasion betyder inte det att det för alltid kommer att vara så.

Dessutom kan en övervakningsåtgärd vara startskottet för nästa och nästa och nästa. Och det tror jag är ytterligare en faktor som påverkar alla reaktioner - det är naivt att tro att övervakningen slutar med en lag om signalspaning.

I DN kunde man idag läsa (ej på nätet) om att Microsoft har tagit fram ett dataprogram som kan användas för att övervaka personal. DN refererar The Times:

Programmet visar hur mycket varje anställd presterar, hur hans eller hennes ansiktsuttryck ser ut och hur stressad den anställda är.

Förhoppningsvis har debatten om FRA fått svenskarna att öppna ögonen för integritetsfrågorna. Det behövs starka röster som kan göra sig hörda. Här har Stureplanscentern en viktig roll att spela.

Liberaler?

2008-06-18T02:22:00.000-07:00

FRA-förslaget har nu återremitterats till Försvarsutskottet. Förhoppningsvis leder det till förbättringar innan beslutet klubbas igenom av Riksdagen.

När det gäller hela denna diskussion, så är det egentligen två saker som jag reagerar på. För det första är det Socialdemokraternas hyckleri i frågan. Vi får inte glömma att allt detta i grund och botten bygger på ett förslag från Thomas Bodström och att skillnaderna mellan Socialdemokraternas och det lagda alliansförslaget är mycket små. Ur den aspekten är det förvånande och fånigt med högljudd S-kritik. Det är också förvånande att ingen socialdemokrat tycker detta är ett bra förslag. Hur var det med partipiskan?

Den andra delen gäller själva förslaget och Centerpartiets agerande. Som ett liberalt pari är det märkligt att man driver igenom, och står bakom, detta förslag. Fredrick och Annie har jobbat hårt och förtjänstfullt mot förslaget. Det är däremot trist att inte fler centerpartistiska riksdagsledamöter känner så pass starkt för de liberala värdena att de är beredda att rösta mot förslaget. Det är uppenbart att vi är oerhört många centerpartister som har ett starkt engagemang mot lagförslaget. Ur den aspekten känns det trist att vi inte känner att fler riksdagsledamöter representerar våra åsikter i denna debatt. Frågan har ställts tidigare, men är i högsta grad relevant. Varför agerar man inte emot detta om man kallar sig för liberal?

Utifrån de senaste dagarnas debatt så känns det som vi har en hel del att förklara för väljarna i nästa valrörelse. Vad roligt det kommer att bli…

Finn Eriksson

Att kyssa våra stockholmsmandat farväl

2008-06-14T04:10:00.000-07:00

Östsbergs öststatsfasoner

2008-06-05T07:51:00.000-07:00

Ex minister och ex-skogshuggare Sven-Erik Östberg försöker ta plats som jämlikhetens främste förkämpe, den röde riddaren som går till storms mot orättvisorna. Nu är det dock knappast någon större visdom som ligger bakom striden mot orättvisan – endast ett spårbundet tänkande med fräschör och spänst som en bit järnvägsräls. Spårbundenhet passar förövrigt bäst just i järnvägssammanhang, sämre när det gäller politik och drift av företag.

Exminister/skogshuggare Östberg har nu funnit en ny orättvisa att kämpa mot – en riktig klassfråga har han grävt upp. Och inte vilken klassfråga som helst utan en klassfråga inom näringen järnvägsbefordran. Den statliga järnvägsoperatören SJ gör nämligen skillnad på dem som betalar mycket för att åka i första klass och dem som betalar mindre för att åka i andra klass. För förstaklasspassagerarna ingår nämligen internetuppkoppling medan andraklassresenärerna får betala extra. ”Det är viktigt att tillgången till Internet inte förstärker klass-skillnaderna i samhället” menar Östberg som vill att det skall finnas fri internetuppkoppling för alla på de statliga tågen så att ingen känner sig förfördelad.

Eeh, men varför har man olika klasser på tåget då? Jo, för att en del som endast vill ta sig från A till B så enkelt och billigt som möjligt ska kunna göra det, medan de som vill betala lite extra för bredare säten, fritt kaffe och Internet ska kunna göra det. Det handlar om marknadsanpassning, att låta människor välja själva vad de vill ha. Östberg skulle ha passat bra som planeringsdirektör i en gammal öststat, synd bara att de har försvunnit - vart ska han ta vägen nu?

Robert Thorburn
Medlem i Stureplanscentern

Hur jämställt är jämställt nog?

2008-05-27T03:34:00.001-07:00

Ikväll är det Publik Servicedebatt igen på Street!

Zaida Catalàn (mp) möter Linda Norberg (m) över ämnet "Hur jämställt är jämställt nog?".

Tid: Från 1830 (själva debatten brukar börja 19, men det är ju trevligt att hälsa på folk ordentligt före)

Plats: Street, Hornstull.

Läs mer på Publik Service' webbplats och hos Tobbo.

Är ekologiskt automatiskt klimatsmart?

2008-05-21T06:47:00.000-07:00

I morse var det en intressant debatt i radions P1 mellan centerpartiets miljöpolitiska talesperson, Claes Västerteg och professor Lars Bergström om huruvida "ekologiska" varor egentligen är så mycket bättre än konventionellt odlat.

Hur det än förhåller sig med den saken är det lätt att tänka på hur förenklad miljödebatten ofta blir. Det känns tryggt att liksom luta sig mot någonting och tänka att något som heter ekologiskt automatiskt skulle vara bra för miljön.

Läser på bloggen Miljödebatt om saken som faktiskt påpekar en del intressanta invändningar mot "ekologiskt".

Ekologisk odling innebär mer mekanisk markbearbetning med plog och harv, eftersom man inte får använda kemiska bekämpningsmedel.

När jorden vänds upp släpps koldioxid från marklevande organismer upp i atmosfären.

Vid samtliga markbearbetningsmoment krävs ju att man kör över jorden med traktor som i sig drar en hel del dieselolja och oftast diesel från fossila källor, vilket också ökar koldioxidutsläppen.

Utan en rigorös livscykelanalys bör man nog vara försiktig med att tvärsäkert uttala sig om huruvida ekologiskt är klimatsmart eller inte.

Sen kan man ju tycka att det smakar bättre, men det är en annan sak. :-)

Låt inte Sverigedemokraterna sätta agendan för EU-valet.

2008-05-18T09:41:00.000-07:00

Det är dags för Centerpartiet att lägga fast strategin inför nästa EU-val. Risken är annars överhängande att andra krafter sätter dagordningen för valet. Faktum är att detta redan är på väg att hända.

Vid sin rikskongress härom veckan la Sverigedemokraterna fast:
- att Sverige inte ska vara med EU,
- att Europas gränser måste stängas för att försvara den svenska löntagaren mot konkurrens och
- att ”ett land med en stor muslimsk befolkning, brott mot mänskliga rättigheter och med en ganska obehaglig geografisk placering inte hör hemma i EU”.

Frågan om EU-utträde är mindre dramatisk. Visst kan SD vinna röster på stark EU-skepsis. Men det handlar mer om att fiska röster i allmänt missnöje, än om att sätta agendan i sak. Alla vet att EU-utträde inte är aktuellt.

Mer oroande är SD:s övriga teser: försvaret av den svenska löntagaren och motståndet mot turkiskt EU-medlemskap.

I Sverige råder konsensus kring behovet av öppna gränser. Med exportdrivet näringsliv och högkvalificerad arbetskraft hör vi - liksom de flesta européer - till globaliseringens vinnare. Unikt för Sverige är dock att inget etablerat parti har valt att notera att globalisering och frihandel också kan ha förlorare, särskilt på kort sikt. I årets första maj tal lät Tomas Östros som en fullfjädrad representant för svenskt näringsliv.

Sveriges stöd för turkiskt EU-inträde är symptomatisk för denna konsensus, och fungerar som en oreflekterad förlängning av vår kärlek för öppna gränser. Trots att Turkiet-debatten rasar i övriga Europa, har inget svenskt riksdagsparti ens antytt tveksamhet till att inlemma detta folkrika och relativt outvecklade land i EU. Bland våra europeiska partners har vi gjort oss kända som utvidgningsextremister.

Problemet är att det i Sverige – i likhet med andra europeiska länder - finns grogrund för en annan hållning. I och med Vaxholmsdomen blir protektionistiska toner en ofrånkomlig del av nästa sommars EU-val. Från denna snäva och fackligt drivna debatt, är steget rätt litet till en bredare och populistisk driven kritik av globalisering, frihandel och turkiskt EU-inträde. Detta skapar goda möjligheter för SD att vinna legitimitet för sin bredare främlingsfientliga agenda.

Min poäng är inte att SD kommer att dominera valutgången, även om partiet mycket väl kan nå femprocentsgränsen. Det viktiga är att SD – och andra partiers reaktioner på SD:s politik –bestämmer vilka sakfrågor som står i fokus i valet, och hur dessa frågor definieras. Det är enligt min mening enbart en tidsfråga innan vi i Sverige får en debatt som liknar den vi ser bland våra europeiska grannar – med kritiska strömningar mot både globalisering och Turkiet.

Hur reagerar Centerpartiet på detta?

För många är det kanske självklart att C ska ta täten i kampen mot SD, genom att ännu kraftigare förespråka både frihandel och turkisk EU-anslutning. Detta skulle möjligen vara en tacksam väg framåt för ett parti som formligen slår knut på sig själv i (fruktlösa) försök att definiera vad det innebär att EU ska bli ”smalare men vassare”.

Men den enkla vägen är inte alltid den rätta. C har på senare tid varit den verkliga nytänkaren bland svenska partier. Detta har bekräftats även i EU-sammanhang, där C modigt har definierat sig som ett federalistiskt parti. Det är hög tid att fortsätta på den linjen och utforma en offensiv och relevant politik inför nästa EU-val.

C måste givetvis slåss för frihandeln. Samtidigt måste partiet våga medge att handelspolitik i vissa sammanhang kan användas för andra viktiga ändamål, som exempelvis att tvinga våra handelsparters att driva en progressiv miljöpolitik. C bör inte avvisa den debatt som förs i exempelvis Frankrike om att koppla våra öppna gränser till krav om anslutning till ett nytt Kyotoprotokoll. EU ska använda sin marknadskraft för att sätta globala normer. Så försvarar EU bäst den svenska löntagaren.

Behovet av nyansering gäller i ännu högre grad Turkietfrågan. Tveksamhet till Turkiets medlemskap är inte är att likställa med främlingsfientlighet eller stängda gränser. Den verkliga frågan är om Turkiet är moget för EU-medlemskap och om EU är moget att ta in detta folkrika och relativt outvecklade land i sitt gemensamma beslutsfattande. Faktum är att turkiskt EU-medlemskap riskerar att försvåra EU:s beslutsprocesser, och försvaga EU på exempelvis miljöområdet. Turkiet ska inte komma med i EU innan det är klart att detta är förenligt med en stark och progressiv miljöpolitik.

Den stora utmaningen för de etablerade partierna är att inte låta SD definiera premisserna för debatten. För C handlar det dessutom om att våga dra de logiska slutsatserna av att vara ett federalistiskt parti. Här återstår en hel del att göra. Kära valstrateger – upp till bevis!

J.J.
Medlem i Stureplanscentern

Sahlin och entreprenörer

2008-05-13T01:16:00.000-07:00

Igår presenterade Mona Sahlin Socialdemokraternas nya jobbpolitik. Med
124 åtgärder i punktform säger man sig vilja satsa, inte bara på utbildning, utan också på småföretagare och på entreprenörer.
I grund och botten låter detta som något positivt och självklart finns det delar i förslaget som kan ses som förbättringar.

Samtidigt kommer vi ihåg hur det såg ut under S-styret innan valet.
Regeringen förde en politik som bland annat innebar att många entreprenörer
drabbades av en så kallad Lex Uggla-beskattning. Det vill säga en
situation där småföretagare förmögenhetsbeskattades med privata pengar
baserat på en likviditet tillhörandes individens aktiebolag. Detta trots att
företagaren hade fått betala upp emot 70 % i skatt för att tillgodogöra
sig kapitalet i sin privata ekonomi. På detta sätt slog man undan benen
på de mest framgångsrika entreprenörerna. En grupp som bidrog med stora skatteintäkter, även utan förmögenhetsskatt, och som bevisligen hade en framgångsrik idé och ett kapital för framtida satsningar på nyanställningar.

Nu vill Sahlin återinföra förmögenhetsskatten vid en valseger 2010. Mot
den bakgrunden ter sig satsningen på entreprenörskap inte ens som
enbart tomma ord. Det är snarare ett hån mot våra mest centrala och
hårdast arbetande entreprenörer som knappast kan se Sverige som ett
intressant land för sin framtida satsning.

Andreas Bjerke

Fildelning en av vår tids stora frågor

2008-05-13T00:48:00.000-07:00

Frågan om fildelning och upphovsrätt är verkligen komplicerad.

Detta kanske är ett i raden av exempel på hur teknikutveckling slår undan fötterna för äldre tiders bruk, liksom Spinning Jenny, Gramofonskivor eller miniräknaren.

Eller så är det bara simpel brottslighet, fast med effektivare medel?

Den ena sidan vill förbjuda människor att dela musik för varandra och införa kraftfulla och potentiellt kraftigt integritetskränkande åtgärder för att förbudet ska efterlevas.

Den andra talar om att kraftigt förändra upphovsrätten för att möta teknikutvecklingen och det faktiska beteende som etablerats i stora grupper där man delar film och musik mellan varandra.

Hos oss i Stureplanscentern går åsikterna isär och spänner över hela skalan. Helt klart är att ämnet måste diskuteras ordentligt och att alla aspekter lyfts fram.

Ikväll blir det tillfälle att göra så.

Publik Service anordnar debatt om fildelning och upphovsrätt ikväll (tisdag) på Street vid hornstull.

Debattörer är Karl Sigfrid (m) som är fildelningsvän och Martin Andreasson (fp) som värnar upphovsrätten.

Läs mer om debatten här, eller på Publik Service' webbplats.

Snubblande steg på vägen…

2008-05-11T00:19:00.000-07:00

Att skapa möten mellan näringsliv och kultur är en svårighet, ett problem, det ses till och med ibland som något fult. Problematiseringen kring detta möte går igen i lagstiftningen. Vår fokusering på problemet har påverkat våra attityder och det är svårt för ljuv musik att uppstå. Museerna ger oss bra exempel, när Sony bjöds in på Moderna Museet blev det rabalder och trassel men i London på Tate modern flyter samverkan fint mellan kultur och näringslivs partners.

I det kreativa kunskapssamhälle som nu tar form förändras förutsättningarna för våra företag. En investering är inte längre bara nya maskiner, ett nytt hus eller en marknadskampanj. Människan är centrum för skapelsen. Människan och därmed framtidens företag skapar inte värde genom en investering i en ny digital fräs, situationen är betydligt mer intrikat. För att möta utmaningarna som framtidens företag står inför måste andra typer av investeringar till, något vår skattelagstiftning inte tar hänsyn till. Näringsliv, akademi och kultur behöver gemensamt med djup förankring tillsammans föra ett etiskt och estetisk samtal för att finna lösningar på svåra utmaningarna vi står inför. Lösningarna på de stora utmaningar som hot mot ekosystemet, främlingsfientlighet och fördelning av ekonomiska resurser finns inte om detta möte inte kommer till stånd. De behov vi måste hitta kreativa lösningar för kräver produkter vi ännu inte skådat, spännande eller hur.

Det i stort sätt statliga monopolet av finansiering till kultursektorn och akademin hämmar att kreativa utvecklingsplatser uppstår i Sverige. Monopolställningen upprätthålls genom att sätta höga skatter på andra aktörer som vill göra investeringar för ett levande samhälle. Att skapa fruktbara arenor är ett långsiktigt arbete vilket kräver uthållighet. Det får en kulturinvestering att likna vilken annan investering som hälst, som till exempel i produktutveckling. Genom förändringar i hur man ser på en resultaträkning tror jag att drivkrafter för akademi, konst och näringsliv skapas. Drivkrafter som resulterar i konstruktiva möten och samverkan som löser reella problem. För att näringslivet ska kunna kanalisera pengar in i kulturen idag måste det kallas en sponsringsinsats för att vara avdragsgillt. Det vill säga för att minska skattebördan måste en motprestation ske i form av exponering av varumärket. Det är också så moderaterna argumenterar i det de kallats ”kultur 3.0” kulturen som ett stöd som marknadsföringen. Det ena problemet som uppstår är ett förhållande av stark och svag, givare och tagare. Det andra är att låsa sig vid att motprestationen skulle vara en imageförstärkare för givaren när det lika gärna skulle kunna vara en personalutvecklande aktivitet eller något annat. Båda dessa negativa aspekter löses upp genom att se det som investeringar.

Näringslivet, akademin och kulturen behöver alla incitament för att luckra upp murarna mellan varandra, bryta invanda mönster och skapa ett gemensamt lärande. Arbetet må vara långsiktigt men vi kan på mycket kort sikt skapa förutsättningar för en positiva förändring att börja. Jag föreslår regeringen att låter aktörerna själva, i dialog komma överens om bra finansieringslösningar för dessa investeringar. Investeringar i kultur ska kunna sättas tillsammans med investeringar i maskinparker och byggnader på resultaträkningen. Aktiva möten mellan näringsliv kultur och akademi är en förutsättning för långsiktig tillväxt i landet och inte att göra kulturen till reklambranschens förlängda arm.

Max Valentin
Medlem i Stureplanscentern

Statliga monopol? Vi har ett bättre förslag...

2008-05-06T01:39:00.000-07:00

Man kan inte låta bli att kosta på sig en litet leende kring vad som nu uppdagats kring SEKO's senaste kampanj.

Under parollen Den svenska modellen 2.0 sjunger man socialismens lov och raljerar över hur dumt det är med saker som privatfinansierad infrastruktur, marknadsekonomi och konkurrens.

En bild som visar två tåg som kör ihop och spårar ur ska påvisa det "dumma" i konkurrens på våra järnvägar. Det lustiga är bara att bilden visar två statliga nederländska tåg från innan avregleringen. Då funkade tågtrafiken väldigt dåligt.

Efter man öppnat upp för konkurrens och tagit bort den statliga järnvägens monopol och efter det fungerar den nederländska tågtrafiken mycket bättre.

Något att tänka på för SEKO... :-)

(Läs även NEO-bloggen, Johan Norberg och Peace, Love and Capitalism.)

Norge II

2008-05-05T02:48:00.000-07:00

Snart är det 17:e maj, vilket för de flesta är kopplat till Norges nationaldag. Jag brukar ofta förundras över hur viktig denna dag är för norrmännen. Det som har blivit lite av en het potatis i år är att Norsk Innvandrerforum har föreslagit att det i år ska vara valfritt vilken flagga man vill vifta med under dagen.

Det här har inte blivit ett särskilt populärt förslag. Bara en tredjedel av de som aktiverat sig i frågan tycker det är acceptabelt att få vifta med valfri färg på flaggan. 17:e maj-kommittén, som ordnar med festligheterna, har föreslagit att bara den norska, den samiska och FN flaggan som bör få synas.

För mig framstår en debatt som denna väldigt märklig. Varför engagera sig så i vad andra gör och inte låta folk få göra som dom vill? Vilken skada kan det göra om någon vill flagga med en annan flagga än de tre som föreslagits?

Jag tycker det är tråkigt att norrmännen har en, för mig, föråldrad syn på sin nation. Det är nationalstatsromantik som inte doftar globalisering och integration.

Å andra siden så fick Fremskrittspartiet 22 % i valet 2005.

Finn Eriksson

Framtidsdialogen i full gång

2008-04-25T06:27:00.000-07:00

Idag går Framtidsdialogen av stapeln. Centerpartiet bjuder in till utveckling av politiken i fyra intressanta områden. Gå in och kika!

Just nu livebloggar Claes Västerteg och Annie Johansson på seminarier om deras respektive områden, miljö och öppenhet.

Om du gillar Centerpartiets politik kan du gå in och njuta av democracy in action. Gör du det inte kan du gå in och i kommentarsfälten berätta varför! (Och liksom mer aktivt idka democracy in action... ;-) )

Fler bloggar om detta: Fredrick Federley, Annie Johansson, Miljödebatt, och Nermin Maria Bunymen, för att nämna några...

OECD

2008-04-25T04:35:00.000-07:00

I veckan så var Angel Gurria, chef för OECD, i Sverige för att ge råd och synpunkter på hur våra politiker sköter sina uppgifter och hur vi ligger till jämfört med andra länder.
DN har intervjuat Angel och tyvärr så finns inte artikeln upplagd på DN: s hemsida. Men här kommer ett litet utdrag på vad Angel och OECD tycker att vi borde förändra.

”Skatterna i Sverige är alldeles för höga. Jobbskatteavdraget är visserligen bra, men nu gäller det att gå vidare med sänkningar av inkomstskatten. Marginaleffekterna, alltså vad man får behålla av en inkomstökning är så höga att svenskarna avskräcks från att arbeta mer. ”

Jag börjar undra om Angel eventuellt hämtar inspiration från den här bloggen.

Han fortsätter med:

”När det gäller skatterna handlar det inte enbart om den samlade nivån, utan också om hur de tas ut. Skatter på inkomster och sparande gör större skada ån sådana som läggs på konsumtion och fast egendom.”

Nu är jag nästan säker på att han har den här sidan inlagd på sina favoriter.

Sist men inte minst så poängterar han:

” Inräknat sociala avgifter som man inte ser, har många svenskar en marginaleffekt på runt 70 procent. Det är extremt, jämfört med de flesta länder.”

Hola senior Angel, que bueno que leas nuestro blogg!

Finn Eriksson

Tänk att få handla sin mjölk med euro istället för kronor!

2008-04-24T07:44:00.000-07:00

Nästa vecka har CUF stämma i Jönköping. Det är riktigt kul att läsa om att storstadsdistrikten nu motionerar- och får stöd av förbundsstyrelsen- om att den svenska valutan borde heta euro. Förra året valde stämman att ställa sig negativ till Euro, jag hoppas att utfallet i år blir annorlunda. För att på allvar vara en del av samarbetet i Europa behöver vi också vara en del av EMU!

Öppet och Modernt

2008-04-23T08:38:00.000-07:00

Det är inte många partiavdelningar som kan stoltsera med att ha fått så mycket medial uppmärksamhet som Stureplanscentern. Även bland bloggare har vi varit hett samtalsämne. Och det är vi glada över trots att det...

... inte sällan är mycket negativ buzz kring oss. Eller åtminstone kring namnet Stureplanscentern - det är roande att läsa vilka vi är och vad vi står för: Centerpartiet har blivit ett parti för de rika kring Stureplan; landsorten marginaliseras; inte alla är välkomna. Etcetera. Etcetera.

Man kan inte vara älskad av alla.

Men jag vill ändå passa på och göra reklam för det öppna (!) och moderna partiet - på fredag lanseras nämligen Centerpartiets webbsida framtidsdialogen.se. Här kommer man att kunna kommentera det som skrivs på webbplatsen. Men även skicka in egna förslag för framtiden, inom områdena jobb och företagande, miljö, öppenhet och välfärd.

Detta och mycket mer kommer ni att finna på framtidsdialogen.se

Webbsidan är ett steg i Centerpartiets Framtidsdialog.

Havsmiljön i fokus - lösningar finns

2008-04-22T02:03:00.000-07:00

Miljöminister Andreas Carlgren och högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg skriver idag en debattartikel i GöteborgsPosten om det nya havsmiljöinstitutet som regeringen planerar att förlägga i Göteborg.

Havsmiljön är en livsviktig fråga. Stora naturvärden står på spel, men också stora ekonomiska! Bara det svenska fisket omsätter över 4 miljarder årligen och även om sådant är svårare att mäta, så utgör det levande havet en omistlig del av våra liv.

Svensk forskning är i absolut framkant när det gäller havsmiljöproblem och att regeringen nu tar det här initiativet är mycket välkommet.

Det är bara att hoppas att havsmiljöinstitutet förutom att samla vetenskapen också avhandlar vägarna till att få lösningar till stånd.

Det finns lösningar. Det finns tonvis med lösningar.

Problemet är att lösningarnas upphovsmän oftast är väldigt mycket forskare och nästan ingenting av entreprenörer.

Det finns enorma värden låsta i havsmiljöproblemen som kan lösgöras genom en mängd projekt.

Tillsammans inom ramen för EU kan vi sätta ett värde på våra hav, sedan är det marknadens uppgift att i konkurrens föreslå olika lösningar.

Läs om en del banbrytande (och stundtals lite galna) lösningsförslag på O2-gruppens webbplats.

Som sagt, väldigt mycket forskning och väldigt lite industriellt tänk, men inte desto mindre är kreativiteten väldigt inspirerande!

Oklara budskap om hyresmarknaden.

2008-04-21T09:27:00.000-07:00

Så i förra veckan kom Michaël Kochs utredning om allmännyttan. Utredningen hade som uppdrag att undersöka ifall svensk hyreslagstiftningen står i strid mot EG rätten samt att komma med förslag till förändringar.

Det jag har sett av utredningen är både bra och mindre bra. En av ljuspunkterna är att man föreslår någon form av förändring av hyresmarknaden. Utredningen tar ett första trevande steg mot marknadshyror. Konkret så föreslår man 5 % hyreshöjning i attraktiva områden fram tills att hyresmarknaden är i balans.

Däremot föreslår inte utredningen en förändring av bruksvärdssystemet vilket innebär att marknaden fortfarande kommer att vara reglerad och troligtvis leda till vidare svårigheter med svartkontrakt, svartuthyrning, långa bostadsköer etc. Det är självaste bibehållandet av regleringen som utgör det verkliga hotet mot hyresrätten och som resulterar i svårigheten att motivera investeringar i nyproduktion av hyresrätter.

Stockholmscentern har antagit ett alldeles utmärkt bostadspolitiskt program genom att ta ett helhetsgrepp om bostadsmarknaden i Stockholm. Programmet gör det möjligt att komma tillrätta med en del av det som är bostadsmarknadens problem genom att införa ”mjuka marknadshyror”, värna hyresrätten och stimulera nybyggnation av hyresrätter genom fri hyressättning. Allt detta och programmet i övrigt skulle kunna skapa en dynamisk bostadsmarknad och de som står utanför den skulle släppas in.

I dagens huvudledare i DN pekar man på del av de problem som förra veckans utredning förbiser; ”Anta att marknaden för bostadsrätter och villor var prisreglerad. I stället för att köpare och säljare själva bestämde vad ett objekt var värt, skulle en organisation med hundratals anställda förhandla om detta med Sveriges kommunala fastighetsägare. Resultatet av dessa överläggningar skulle sedan styra prisbilden på hela marknaden.” DN 2008-04-21.

Talar inte citatet från DN sitt tydliga språk? Vi måste våga ta bort ONÖDIGA regleringar på hyresmarknaden.

Stureplanscentern avdelningsmöte

2008-04-14T23:36:00.000-07:00

Glöm inte kvällens avdelningsmöte!

Gäst är reklamförbundets VD, Pia Grahn-Brikell.

Tid: kl 19. (idag den 15 april)

Plats: Restaurang Republik, Tulegatan 17.

Välkomna!

Kuba

2008-04-14T01:23:00.000-07:00

För ett par månader sedan spenderade jag tre veckor på Kuba. En härlig semester i ett land fyllt av vacker natur, spännande kultur och trevliga människor. Tyvärr så tar de positiva omdömena slut där. Det är också ett land med djupa orättvisor, en förtryckt befolkning och en extrem fattigdom.

Det mest påtagliga exemplet på att Kuba är ett djupt orättvist och osolidariskt samhälle är det faktum att landet har två valutor. En valuta för kubaner och en valuta för utländska besökare. I praktiken innebär detta att kubanerna tvingas handla i butiker med långa köer och tomma butikshyllor, samtidigt som utlänningar erbjuds lyxhotell och restauranger med hummer på menyn. Att utöver denna materiella misär tvingas leva i en miljö där oliktänkande fängslas, där propaganda är den enda litteraturen och där du av staten förvägras utlandsresor är en kränkning av en rad mänskliga rättigheter och ett obehagligt förtryck. Allt medan socialister i Sverige ger sitt tysta godkännande.

Sedan jag lämnade landet har situationen förändrats. Fidel Castro har avgått och hans bror Raùl har infört en rad liberaliseringar. Det är idag t ex plötsligt lagligt för kubaner att äga en DVD, köpa en dator, ta in på ett hotell, skaffa mobiltelefon eller hyra en bil. Trots att allt detta kräver västvaluta och således är ouppnåeligt för en vanlig kuban, så får ändå liberaliseringarna ses som ett steg i rätt riktning.

Tyvärr så finns det andra som ser Kuba och Castroregimen som ett föredöme. I Svenska Dagbladet har vi i veckan kunnat läsa om hur Hugo Chavez i Venezuela förstatligat den inhemska olje- och cementindustrin. Risken finns att Venezuela successivt är på väg mot ett samhälle som liknar det kubanska. Tyvärr har omvärldens protester mot dessa kränkningar av den privata äganderätten varit alldeles för tysta. Detta trots att de flesta är överens om att vi ska värna om samtliga kapital i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Kan det möjligen vara så att dessa kränkningar av mänskliga rättigheter i allmänhet, och äganderätten i synnerhet, i Venezuela och på Kuba också i tysthet accepteras av delar av det svenska politiska etablissemanget? Hur ska vi annars tolka det faktum att Socialdemokraterna hoppas på att få styra landet med stöd av Vänsterpartiet efter valet 2010. Ett parti med följande text i partiprogrammet ”De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former”. Detta är, i mina ögon, en oerhört obehaglig retorik.

Efter ett besök på Kuba känns det än mer obegripligt hur det kan finnas svenska vänsteranhängare som försvarar ett samhälle byggt på förtryck. Det är nu hög tid för den svenska vänstern att på allvar visa att man menar allvar när man säger sig värna om demokrati och mänskliga rättigheter. Ett första steg vore att acceptera den privata äganderätten och sluta använda sig av en retorik som för tankarna till Kuba, Nordkorea och Sovjetunionen.

Andreas Bjerke

Dagens ledare, Don quijote och stilpolis i DN vill ”rädda” Stadsbiblioteket

2008-04-13T10:39:00.000-07:00

Dagens ledare, Don quijote och stilpolis i DN vill ”rädda” Stadsbiblioteket och tycker att Clarion Sign är fult och att Badringen var ett horribelt kommersiellt projekt. Samtliga nybyggarprojekt i Stockholm sågas i DN, vilket säger mer om denne skribents smak än om projekten.

DN är på många vis en trevlig och bra tidning men i debatten om stadsbyggnadsfrågor har det gått för långt. DN förenklar debatten på ett pinsamt sätt genom att påstå att det bara är ett gäng politiker som av okunskap vill bygga märkesbyggnader och förstöra Stockholm.
DN bortser från att de som bor i staden måste få möjlighet att förändra staden i sin samtid. Samme sentimentale ledare på DN skulle möjligtvis ha sågat projekt som Stadshuset när det begav sig som han eller hon nu prisar. Med denna propagandakonservatism, kommer ytterligare generationer av arkitekter gå förlorade och Stockholm kommer att gå från slummer till djupsömn.

Enskilda personer på DN som utser sig till stilpoliser, samfundet S:t Erik m.fl. visar upp en attityd som är missklädsam. Det skulle uppskattas om dessa lyssnade lite med öppna ögon och öron på dem de har gjort till sina motståndare istället för att agera i total nej-panik genom att avfärda alla argument om förändring. FEGISAR!!! Det är inte bara staden som behöver väckas…

Här har även Fredrick Federley bloggat DN:s märkliga ledare.
http://federley.blogspot.com/2008/04/dn-r-helt-fel-ute.html

I'm not a plastic bag- the next generation

2008-04-10T15:54:00.000-07:00

Jag har just kommit hem från London, där kopior av Anya Hindmarchs samtida klassiker I'm not a plastic bag såldes i snart sagt varenda gatuhörn. Bojkotten av de onödiga plastpåsarna är omfattande i England. I Sverige har vi inte kommit lika långt. Visst säljs det en massa olika typer av miljövänliga shoppingkassor, med mer eller mindre läckra tryck (sanningen att säga så är det få som lyckas lika bra som Hindmarch), men att plastpåsarna som vi inte ens får utan köper i matbutikerna är riktiga miljöbovar glöms bort alldeles för ofta.

Men det går det förstås att göra något åt. Till att börja med måste man komma ihåg att ta med sig sin shoppingpåse. Och det kanske man gör enklare ifall det är du själv som har gjort den snyggaste designen? Centerpartiet och Tidningen C har nämligen precis startat en tävling som handlar om att designa den snyggaste shoppingkassen.

Vinnaren får lite pengar (8000 ,-) , en massa ära samt 1o ,- per såld kasse. Jajamen, centern kommer också att producera och sälja den vinnarkassen.

What to do then? Alla får delta, och endast fantasin sätter stopp hur kassen får se ut. Juryn, som leds av Maud, bedömmer design, funktion, miljlvänlighet samt produktionskostnad. Slutlig omröstning sker på nätet- med start den 30 maj.

Skicka in ditt tävlingsbidrag nu (eller åtminstone senast den 15 maj) till

Shoppingkassetävling

Tidningen C

Box 2200

10315 STOCKHOLM

eller till shoppingkassetavling@centerpartiet.se

Jag har redan ett antal idéer...

Rättvisa!

2008-04-10T06:21:00.000-07:00

Igår skrev en samling sansade och insiktsfulla moderater ett inlägg på DN-debatt om att det är dags att ta bort värnskatten. En skatt som en gång i tiden infördes som en tillfällig lösning för att tillfälligt stärka statens finanser under krisåren på 90-talet.

Anders Borg lät hälsa att det inte finns några planer på att avskaffa värnskatten eftersom det, enligt finansministern, inte skulle ha en positiv effekt på arbetslösheten.

Det här kan självklart debatteras. Man kan välja att rita modeller som visar att alternativintäkterna som följer ett avskaffande skulle finansiera hela åtgärden genom högre löner, mer skatt och större momsintäkter. Alternativt så kan man argumentera som finansministern.

Personligen tycker jag det är dags att lämna det tekniska och istället fokusera på rättvisa. Inkomstskatten är en laddad fråga eftersom det finns grupper som, på fullaste allvar, menar att det skulle vara orättvist att avskaffa värnskatten eftersom dessa individer ”ändå tjänar så mycket”. Har man den världsbilden så tycker man alltså att alla borde tjäna ungefär lika mycket oavsett yrke, utbildning, ansvar eller arbetstider. Allt annat är att betrakta som orättvist.

Mot den bakgrunden vill jag dra en parallell till hur andra inkomster beskattas:

Vinster på aktiemarknaden – max 30% av vinsten.
Utdelning på börsnoterade aktier - 30% av utdelningen.
Försäljning av bostad - 22 % av vinsten vid försäljningen.
Lotter/ Spel i Sverige - 0 % på vinsten.

Alla dessa vinster kan vara hur höga som helst utan några marginaleffekter. Tjänar man till exempel 10 000 000 kronor på sitt hus, så är det fortfarande bara 22 % skatt på hela vinsten.

Däremot beskattas inkomst av tjänst över 28 000 kronor per månad med 50 till 57 % skatt.

Är det här rättvist? Förutom lön bygger samtliga av ovanstående inkomster på en stor portion tur. Man får alltså lägre skatt om man råkat köpa hus med rätt postnummer, köpt rätt aktie vid ett gynnsamt tillfälle eller slumpat fram rätt lottorad.

Frågan är om inkomster från arbete bygger på en stor del tur? Nej, så är det självklart inte. Inkomsten grundar sig på en persons nedlagda tid, utbildning och eventuella skicklighet. Hårt arbete genererar tillväxt och skatteintäkter. Varför ska det då bestraffas om man till exempel vill jobba lite extra när ens inkomst redan ligger runt brytpunkten? Är det rimligt att staten skall ha 57 kronor av en extrainkomst på 100 kronor? En sådan beskattning på arbete kan aldrig, i mina ögon vara rättvis.

En rimlig nivå är att arbete beskattas i nivå med kapitalvinster, det vill säga att 30 % betalas i skatt oavsett hur många timmar extra jag väljer att arbeta.

Finn Eriksson

Kommunism leder alltid till förtryck

2008-04-08T06:52:00.000-07:00

De senaste dagarna har en debatt blossat upp kring Forum för levande historia och deras senaste kampanj om kommunismens brott mot mänskligheten.

En grupp historiker skrev en artikel om att staten inte borde ägna sig åt historieskrivning och det kan man väl hålla med om som ren princip. Problemet är artikelförfattarnas gränsdragning. Det är naturligtvis ingen slump att man reagerar först när kommunismen skärskådas om man själv råkar vara kommunist. Det är heller knappast troligt att historikerna är emot en hel del av den övriga historiebeskrivning som staten ägnar sig åt. T ex museer.

Oavsett vad man tycker om Forum för levande historias verksamhet kan man konstatera att det här med kommunismens inneboende konsekvenser väcker många känslor.

Fortfarande finns det en massa folk som mer eller mindre slentrianmässigt går runt och säger att "det är en fin tanke, men att det inte fungerar i praktiken". Det är inte en särskilt fin tanke.

Jonas Helling är chefredaktör för Fönstret, ABF:s kulturmagasin, och skriver i Aftonbladet om saken:

"Kommunisterna berättade tydligt redan för 160 år sedan vad de ville, och har fortsatt med det sedan dess. Den som röstat kommunistiskt har helt enkelt fått vad den röstat på: Målen konsekvent framför medlen. Avskaffande av den privata äganderätten. Enpartisystem. Total frånvaro av kontrollmakt."

Ett system som förbjuder det viktigaste instrumentet för välståndsgenererande - marknadsekonomi - är förr eller senaste dömt till undergång och vägen dit är alltid mer eller mindre brutal.

När människor känner armodet växa och att ekonomin inte fungerar, väcks naturliga och befogade tankar kring alternativ till den rådande politiken. En stat som låst in sig i en socialistisk modell måste bekämpa alla sådana strävanden efter andra alternativ.

Åsikts- och yttrandefrihet måste begränsas för att förhindra en bred folklig resning mot systemet.

I samtliga länder där socialismen eller kommunism har styrt har sådant förtryck förekommit och i vissa fall - som de som beskrivs av Forum för levande historia - var förtrycket så obegripligt massivt.

Kommunismen leder alltid till förtryck och i många fall även till ohyggliga grymheter.

Några av de som nu kritiserar Forum för levande historia gör det med motiveringen att man i så fall också borde upplysa om brott mot mänskligheten som begicks under korstågen eller kolonialismen.

Den stora skillnaden är att det knappast finns några kulturchefer, debattörer eller riksdagsledamöter som tycker att vi ska kolonisera något land och förslava dess befolkning, eller starta korståg.

Däremot finns det en hel drös som på fullaste allvar tycker att det här med kommunism verkar som en mysig idé.

Det förhatliga med marknadshyror

2008-04-07T01:08:00.000-07:00

I helgen manifesterade hyresgästföreningen mot marknadshyror runt om i landet. Hyresgästföreningen protesterade mot det som läckt ut av den statliga utredning om hyresmarknaden som läggs fram nu i april.

Hyresgästföringens negativa attityd till friare hyressättning, tror jag kommer få till följd att man endast försvagar hyresrättens framtidsutsikter. Om man framöver kommer vara låst i frågan kommer nog det snart bara byggas bostadsrätter och väldigt få hyresrätter.

Dagens ledare i Ekuriren beskriver problemet som hyresgästföreningen inte vill se:

"Den modell som utredningen nu skissar på, och som har läckt ut, innebär höjningar av hyran fem procent per år över sju års tid i de mest attraktiva områdena i storstäderna. Hyresnivån kommer då att bättre återspegla efterfrågan som därför kommer att fördela sig jämnare över bostadsbeståndet. Så visst är det en ökad marknadsanpassning men knappast några marknadshyror i betydelsen att efterfrågan helt ska styra och det från dag ett.

Redan i dag tillåts läget och attraktiviteten påverka hyressättningen. Hyrorna på vissa stockholmsbostäder höjs med tre procent medan andra stannar på under en procent. Och det sker med Hyresgästföreningens goda minne. Så vari består de förhatliga marknadshyrorna, spannet mellan tre och fem procent?

Men marknadshyror, verkliga eller inbillade, är i allt väsentligt en storstadsfråga. I Eskilstuna fungerar Hyresgästföreningens andra käpphäst bättre, klagovisan om att det byggs för få hyresrätter. Den lokale ordföranden Lars Holm säger till tidningen:
- Problemet här är att det bara byggs bostadsrätter och inga hyresrätter. Det drabbar massor av folk som bor hemma och som borde kunna flytta hemifrån.

Inte många människor köper sin första bil av den senaste årsmodellen. Samma sak borde gälla bostäder. Hyresgästföreningens mål tycks dock vara att en ung människas första egna bostad ska vara en nybyggd hyresrätt.

Byggarna satsar på bostadsrätter för att det lönar sig och för att de är för få, särskilt i Eskilstuna. Fler bostadsrätter gör att även hyresrätterna blir fler i förhållande till efterfrågan. För kommuner är det en bättre politik än att låta kommunala bostadsbolag ge sig ut på byggäventyr.

Detta har socialdemokraterna i Eskilstuna sedan länge insett. I kommunen genomförs det som på riksplanet kallas borgerlig bostadspolitik. Då är det följdriktigt att den lokala Hyresgästföreningen måste söka politiskt sällskap längre vänsterut."

Hela ledaren här. http://www.ekuriren.se/ekuriren/standard_artikel.php?id=665529

Storm

2008-04-04T05:07:00.000-07:00

Peter Stormare är i Sverige och har premiär på sin nya film ”Varg”. Han var även inbjuden till morgonsoffan på SVT. Vanligtvis så är vi vana att höra ganska så vänstervänliga åsikter från våran kulturelit.

Stormare ville något helt annat....

Länk till intervjun med Peter Stormare

Härligt med människor som kan uttrycka sig!

Finn Eriksson

Centerpartiet goes Twingly

2008-04-02T08:17:00.000-07:00

Centerpartiet har lanserat bloggtjänsten Twingly. Nu kommer läsarna att kunna se vilka nyheter på Centerpartiets webb det har bloggats om.

– Det här är ett naturligt steg i vår webbutveckling för att nå nya målgrupper. Det här är också första steget vi tar för att öppna upp vår webb för dialog, säger Lena Forsman kommunikationschef på Centerpartiet.

Centerpartiet är det första politiska parti i Sverige som kopplar ihop nyheter på webben med bloggar. Bra va!

Vem gillar egentligen LAS?

2008-03-31T15:04:00.000-07:00

Att arbetsrätten är en helig ko för LO och Socialdemokraterna är ingen överdrift. Minsta diskussion som omfattar någon typ av förändring av Lagen om anställningsskydd, får arbetets söner att gå i taket, protestera med facklor på Sergels torg och mobilisera sig till insändarkampanjer.

Men är egentligen dessa starka reaktioner så självklara?

För det första går det emot den princip om att arbetsmarknadens villkor ska sättas i förhandlingar mellan arbetsmarkandens parter. Det är inte på något sätt en naturlag att det ska vara så, men det är en princip som i alla andra fall värnas av de flesta inblandade.

Även om man tycker att LAS är bra, kommer man inte ifrån det faktum att LAS minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Människor tvekar inför att byta jobb, även om det nya jobbet skulle vara bättre, med avseende på kompetensmatch, intresse och villkor, eftersom man då hamnar ”sist in” i en ny organisation.

LAS är också väldigt orättvist! LO och (s) säger sig sträva efter en jämnare fördelning mellan dem som har och dem som inte har. LAS är precis tvärtom. Lagen skyddar dem som redan har jobb, har haft jobb länge och är etablerade på arbetsmarknaden med kunskap, kontakter och a-kassa, trygghetsråd och garantipension. Det har de på bekostnad av dem som inte har haft jobb länge, eller kanske inte alls. Eller inte i Sverige.

Till och med socialdemokraterna själva ville ju slippa turordningsreglerna när de efter valet 2006 blev tvungna att dra ner på personal. Det är ju självklart. Man måste ha kvar den som är mest lämpad för att göra jobbet oavsett hur kort eller länge den har arbetat.

Alla verkar vara överens om att det är i mindre företag och då i synnerhet i tjänstesektorn de nya jobben ska komma. Men faktum är att det just är de företagen som drabbas värst!

För Volvo eller SKF är LAS inget bekymmer. Att förhandla bort en anställd som inte funkar är en en relativt låg kostnad om man har flera tusen anställda, men det är oftast helt omöjligt i ägarlett företag med 3-4 på lönelistan.

Ett avskaffande av LAS skulle vara den enskilt viktigaste reformen som en regering kan göra för att optimera förutsättningarna för ett livskraftigt näringsliv. Och debatten kan vinnas bara på rättviseargumenten.

Staten och kapitalet

2008-03-28T03:35:00.000-07:00

Det senaste halvåret i allmänhet och de senaste veckorna i synnerhet så har det blåst ordentligt i finans- och banksektorn. Den enskilt mest dramatiska händelsen var när Standard & Poor ändrade sitt kreditbetyg på Bear Sterns för två veckor sedan, så att bolaget fick högre räntekostnader och var då tvungen att ställa in sina betalningar.
Bolaget var då mycket nära en konkurs, vilket i sin tur kunde ha skapat dominoeffekter där fler, liknade bolag, också kunde ha gått under. Nu verkar det inte bli på det sättet eftersom JP Morgan har åtagit sig, med räntefria lån från Federal reserve, att ta över betalningarna och även köpa bolaget för en promille av vad Bear Sterns var värt för två veckor och en dag sedan.

Det här var en ganska bra lösning, eftersom det kommer att straffa aktieägarna i Bear Sterns ordentligt, men det sänder också en signal till andra bolag att det går att maximera risker och därmed möjliggöra stora utdelningar och bonusar utan att man behöver ta konsekvenserna när det börjar gå dåligt.

Vi har i Sverige varit med om samma sak i mitten på nittiotalet, då bankerna upplevde en rejäl kris efter att i flera års tid ha lånat ut alltför mycket kapital med låg säkerhet. Situationen blev akut och staten gick in med pengar och räddade alla, utom Handelsbanken som klarade sig på egen hand.

Kortsiktigt så kan man tycka att det är en bra lösning, men i vilka andra branscher kan man starta ett företag och sedan köra det så hårt och med sådana risker att man tillslut har millimetermarginal till en konkurs, men ändå veta att staten kliver in och täcker upp utgifterna om det smäller?

Precis som det är otänkbart att staten skulle gå in och ta över om ett bolag skulle gå ”för bra”, så ska det självkart vara otänkbart att staten ska gå in och täcka upp bankerna usla riskhantering.

Det som borde finnas är en branschförsäkring, eller liknande dit bankerna betalar en del av sina vinster för att täcka upp för de år då det behövs nytt kapital. Det skulle också betyda att branschen som helhet självreglerades till en viss del.

Bort med statliga garantier så att riskhanteringen sköts med rätt ansvarskänsla från början, då kommer risken för att liknande kriser uppstår att minimeras.

Finn Eriksson

Kvinnor kan - 880 ambassadörer visar möjliga vägar

2008-03-26T10:07:00.001-07:00

Kvinnor kan. Ja, varför skulle vi inte kunna. Men tyvärr är det inte så många av oss kvinnor som tar steget att bli företagare som man skulle önska. Och tyvärr gäller det även för oss i Stureplanscentern. Jag kan lätt räkna upp ett flertal av de manliga medlemmarna som är företagare, men går bet när det gäller mitt eget kön.

Själv är jag f-skattare och frilansar när tid finnes efter mitt ordinarie jobb. Därmde följer jag mall 1A - kvinnor som startar företag för att ha som bisyssla.

Vad göra? Ett steg i rätt riktningt tror jag att regeringen tog idag när man presenterade 880 kvinnliga ambassadörer. Det vill säga kvinnor med eget företag som kan inspirera och stödja andra kvinnor.

På den pressträff jag var på sa Maud Olofsson:

– Det här är den mest kraftfulla satsning som en regering har gjort. Och det är ingen slump att det är just jag som är minister, eftersom jag har ett stort intresse för just företagande.

I detta uttalande ligger mer än partipolitik; Maud vågar stå för att just hon har bidragit till detta initiativ. Hon tror på det hon har gjort och gör - och vågar också stå för det.

Ambassadörerna kommer att arbeta ideelt för de som undrar. Och förhoppningsvis har incitamenten för kvinnor att starta företag ytterligare utökats.

Maud Olofsson rockar!

2008-03-25T02:27:00.000-07:00

Stureplanscentern har, förutom att skapa plattform för trevliga och intressanta samtal om politik och ideologi, också till uppgift att vara en idelogiskt pådrivande kraft inom centerrörelsen.

För ett halvår sedan gick vår avdelningsordförande, Christer Mellstrand, ut i SvD med en öppning för inkomstprövning av barnbidraget:

"–Varför inte slakta den heliga kon? De som behöver barnbidrag ska förstås få det, men jag förstår faktiskt inte varför jag ska ha barnbidrag. Det borde inkomstprövas."

Förslaget var knappast nytt i Centerpartiet. Flera tongivande centerpolitiker har drivit frågan mer eller mindre intensivt genom årent. Generella bidragssystem är något som vårt parti alltid ställt sig skeptiska till. På goda grunder.

Politiken borde handla om att skapa ett samhälle där alla kan använda sina komparativa fördelar till att själva skapa ekonomisk trygghet för sig själv och sina närstående. Inte att göra hela befolkningen beroende av en "god stat" som känner sig fria att gräva ur medborgarnas plånböcker för att sprida på ett sätt som ger den rådande makten politiska fördelar.

Mot bakgrund av det är det superkul att läsa att vår partiledare idag öppnar för en förändring där barnbidraget kan tänkas inkomstprövas. :-)

Kärlek och respekt till vår Maud!

Zaremba - ”barbaren i den svenska lustgården”

2008-03-20T03:08:00.000-07:00

Adam Michnik, chefredaktör för Gazeta Wyborcza, smeknamn på M.Z

I tisdags kväll gästade Maciej Zaremba Stureplanscentern på Berns. Vi var många igen och vi såg en hel del nya ansikten, allt från glada psykologer, representanter från andra partier till Studentkåren själv. Lustigt nog blir antalet centerpartister i minoritet då våra möten präglas av att alla är välkomna.
Maciej höll ett kort anförande för att sedan i ett öppet, avslappnat och skarpt samtal med Stureplanscenterns Agnes dela med sig av sina tankar och erfarenheter. Maciej svarade utförligt och engagerat på publikens frågor och man kunde under detta möte lägga märke till något ovanligt; våra glada ”narcissister” nästan tystnade, förtrollade av vad Zaremba hade att säga. Zarembas pålästhet och höga nivå fungerade nästan som en ”conversation-stopper” i positiv bemärkelse. Två timmar gick alldeles för fort.

Tack Maciej för att du inspirerar Sverige till att tänka,
Och att du kom och hälsade på Stureplanscentern.

Tack alla gäster för ert deltagande och ert engagemang! Vi ses nästa gång!

/Stureplanscentern

Därför blir Saltsjöbadsavtalet 2.0 ett misslyckande

2008-03-19T02:30:00.000-07:00

1938 stod Europa inför ett nytt storkrig. I det av hyperinflation drabbade Tyskland körde man skottkärror med sedlar till brödbutiken för att kunna köpa en limpa. Industrialismen hade tagit ett fast grepp om samhället sedan något tiotal år. Arbetarrörelsen hade etablerat sig och blivit en kraft att räkna med. Utbildningsnivån bland den breda massan var fortfarande relativt låg även om de flesta kunde läsa och skriva. I denna tid, utifrån tidens förutsättnigar, förhandlades Saltsjöbadsavtalet fram. Ett avtal som skulle komma att sätta sin prägel på svensk politik, svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad under sjuttio år.

Likt den tidens kolonialmakter delade upp främmande territorier, delade nu arbetsgivarna och LO upp arbetsmarknaden mellan sig. Uppgörelser mellan parterna fick ersätta lagstiftning. Denna princip har nu under sjuttio år omhuldats som ”den svenska modellen”. Många har kritiserat verkningarna av den men få har kritiserat själva kärnan i modellen. Detta att arbetsgivare och fack kommer överens om vilka spelregler som skall gälla på arbetsmarknaden. Spelregler som ersätter lagstiftning. Vi har alltså två (tre numera med PTK) intresseorganisationer som gemensamt gör upp vilka regler som skall gälla så att lagstiftaren slipper gå in och rota i detta.

Det framställs ofta i idylliska ordalag. Tack vare att parterna själva får bestämma så får vi en mer flexibel reglering av arbetsmarkanden. Det kan ju stämma men då får man också fråga sig vilka parter det gäller. I sjäva verket handlar det om att endast en del av de berörda, det vill säga de som är medlemmar i de självvalda företrädarna, får vara med och bestämma. Dessutom är det endast de som skriver på avtalen som är bundna av denna ersättning för lagstiftning. Det är som om bara medlemmar i MHF (Motorförarnas HelnykterhetsFörbund) skulle kunna åka fast för rattonykterhet. För alla andra är det fritt fram. För dem som väljer att ställa sig utanför är det i princip laglöst land. En märklig konstruktion.

Vi har två intresseorganisationer som i det närmaste har gjort sig till självutnämnda lagstiftare. Men det var ju för sjuttio år sedan. Man kunde tycka att det kanske skulle gå annorlunda till idag när man sätter sig ned för att göra upp om gränsdragningar och regler för kommande sammandrabbningar på arbetsmarknadens slagfält. Idag lever vi i en hyfsat stabil ekonomi. Vi får gå till diktaturer ledda av galningar som Mugabe för att hitta hyperinflation. Det är inte längre inom industrin vi hittar den stora jobbtillväxten, vi befinner oss i en allt mer globaliserad ekonomi och arbetsmarknad. EU-kommissionen uttrycker sitt missnöje över att endast 2% av arbetskraften inom Europa arbetar utanför det egna landet. Och, sist men inte minst, de flesta är överens om att framtiden inte ligger i de stora industrialisternas händer utan hos de små företagen – ofta de små tjänsteföretagen.

Hur gör man då när man bjuder in till nya samtal om vilka regler som skall gälla på arbetsmarknaden? Går man utanför de gamla cirklarna? Nej. Det är fortfarande LO och Svenskt Näringsliv som är huvudkombattanterna. Andra organisationer som Företagarna eller Företagarförbundet har glömts bort. Där finns det många som inte känner sig hemma i arbetsgivarorganisationerna. Många upplever att ”den svenska modellen” är framtagen av de stora industriföretagen, för de stora industriföretagen. Av vilken anledning skall man gå in i det?

På den fackliga sidan brottas man också fortfarande med sitt arv. Det är inte bara Sverige som tronar på minnet från fornstora dagar – det gäller i allra högsta grad även stora delar av facket. Företrädesvis inom LO-familjen. ”Samma kamp nu som då” var parollen man demonstrerade under 2006 vid 75-årsminnet av skotten i Ådalen. Som om det inte hänt något på alla dessa år. När det inte finns några visioner om framtiden så lever man på minnena från det förflutna. Med den inställningen har man långt kvar till nytänkande och framsynta lösningar på arbetsmarknadsområdet.

Om man vill ha en nyordning på arbetsmarknaden och skapa en ny svensk modell, anpassad efter den tid vi nu är på väg in i så behöver man ta nya tag. Då måste gruppen som sätter sig ned och diskuterar bli mycket bredare. Tyvärr är nog chansen att de stora drakarna självmant ska maka på sig och släppa fram de mindre aktörerna små. Avstamp i diskussionerna måste tas i förväntningar om framtiden snarare än i hemskheter från historien. Det finns lite som tyder på att det är så. Därför kommer det nya Saltsjöbadsavtalet endast att bli en parantes i historieböckerna.

Robert Thorburn
Egen företagare och medlem i Stureplanscentern

Öppna samhället för papperslösa!

2008-03-18T00:50:00.000-07:00

Situationen för de som kallas papperslösa måste lösas! Dessa medmänniskor har ofta under stora umbäranden tagit sig till vårt land. De utnyttjas hänsynslöst av halvkriminella (och ibland helkriminella) personer som exploaterar det vansinniga faktum att hederligt folk som bara vill jobba och göra rätt för sig, i lagen hindras från att göra det.

De riskerar att bli utkastade från landet och kan därför inte gå till polisen om de blir blåsta.

De kan inte söka stöd hos normala fackförbund och faktum är att det är just LO som krävt att asylsökande inte ska få arbeta. Det är dåligt på så många plan, men det visar också att - LO trots pliktskyldig retorik - inte bryr sig ett smack om människor som verkligen skulle vara i behov av fackligt stöd.

För att få hjälp är man i dagsläget utlämnad till extrema rörelser som gärna tar tillfället i akt att utnyttja en enskild människas utsatthet för att torgföra sin egen politiska agenda.

Problemet har en kärna och det är just att de utsatta arbetar olagligt och under hot om avvisning. Men det behöver inte vara så. Den nuvarande regeringen gick till val på att vem som helst ska få uppehållstillstånd, under förutsättning att man kan försörja sig själv.

Den politiken skulle omfatta alla de på senare tid uppmärksammade fall med utnyttjade papperslösa arbetande. Hårt arbetande (ofta under orimliga förhållanden) människor som förvägras sjukvård och som står utanför samhällets alla skyddssystem. Som inte skyddas av lagen och polisen, utan tvärtom ständigt måste hålla sig undan av rädsla att kastas ut.

Det är dags för regeringen att sätta fart i den här frågan. Lös de nödvändiga administrativa frågorna i EU (om det nu är nödvändigt) och inför den utlovade arbetskraftsinvandringen!

Alla som arbetar tillför värde till hela samhället. Det är vansinnigt att hindra människor som kan och vill jobba här att göra det. Invandring är i sig något som ger ett positivt netto om man bara ser till rent ekonomiska värden och arbetskraftsinvandring är en sådan tillväxtinjektion att det är svårt att tänka sig att någon kan vara emot.

Det är lika vansinnigt att särintressen som LO kommer undan med deras skamlösa maktpolitik, i vilken hederlighet och medmänsklighet helt saknar utrymme.

Det är småaktigt och ogint, för att inte säga rasistiskt, att anse att människor med en viss etnisk bakgrund har större rätt än människor med en annan etnisk bakgrund att leva och verka i Sverige.

Att låta situationen bero leder inte till något gott. Extrema rörelser utnyttjar detta för att sprida sina galna läror. Arbetsmarknaden undanhålls värdefull och välkommen arbetskraft.

Människor som bara vill jobba och göra rätt för sig ställs utanför samhället helt i onödan!

Johan Hedin, vice ordförande Stureplanscentern.

Ryssland- grannen i öst

2008-03-17T04:34:00.000-07:00

I dag gästbloggar Alexander Sanchez, medarbetare i tankesmedjan Eudoxa om Ryssland. Alexander är en frekvent besökare av Stureplanscenterns möten.
-----

Ryssland- grannen i öst.
Av
Alexander Sanchez

Ryssland har nyligen gått till val och valt en ny president Dimitri Medvedev till posten. Många oroligt har följt hans företrädare Putins senaste mandatperiod har märkte en allt annat en god utveckling av Ryssland. Rysslands problem är mångbottnade men ett av det kanske viktigaste problemen är den utbreda korruptionen.

Idag har Putin och hans nära allierade lyckats få statsduman är till stor del representerade av partier utan någon vilja att konkurrera. Det är bara att notera att den senaste presidentvalskampanjen i Ryssland egentligen inte är speciellt demokratisk ur ett västeuropeiskt perspektiv. Demokratin som vi i Västeuropa omhuldar har inte samma starka lyskraft i Ryssland. Presidentskapet, som under Vladimir Putin förändrats till det sämre, har knutit allt mer av makten att lagstifta och styra självständigt till sig. Frihetsinskränkningarna som har visat sig vara mer omfattande än vad många har velat erkänna, visar sig tydligast i hur media i Ryssland styrts. En fri och oberoende press har nedmonterats, lägg där till "mystiska" mord av kritiska journalister och vi ett land som tydligt har problem.

Till detta kan vi lägga till lagstyret som under en kort period existerade under president Jeltsin, idag har slutat att fungera för den enskilda medborgaren. Separationen mellan lagen och presidenten vilja har upphört att finnas och är du en medborgare utan pengar har du svårt att hävda din rätt.

I den senaste IPRI rapporten för 2008 som rankar hur den fysiska och intellektuella äganderätten skyddas i 115 länder och lagliga skydd för ekonomiskt välstånd. Rapporten som har tagits fram av Property Rights Alliance i Washington DC och en rad tankesmedjor i Europa, visar Ryssland på 101 plats i Legala och Politiska förhållanden (LP) som är en av de fyra viktiga parametern. Det kan jämföras med Sveriges åttonde plats. Rysslands sammanlagda ranking blev plats 83, ett steg under Kenya.

Hur har det kunnat bli så här? Svaren är många men den gamla statskommunismen har ersatts av en rövarstat där många av de goda reformer som borde ha gjorts inte längre är populära bland makthavarna.

Något som tyvärr varit en av Rysslands eviga gissel cykler av reformer har alltid möts med ett tillbaka rullande av dem samma. Det hände under tsar Alexander I:s tid och närmare även efter den sista tsaren Nikolajs tid, då den sittande regeringen kuppades bort av boljsevikpartiets under Lenins styre. Då som nu ser vi att det demokratiska strävandet har ersatts av en cynisk pragmatism där den starkes rätt har blivit allt viktigare för statsmaken. Ordning, som Putin själv aldrig har förnekat, är viktigare än frihet.

Dagens Ryssland uppvisar alla av de dåliga likheter idag som gjorde det möjligt för kommunisterna att ta över landet under 1900-talet. Finns det något typiskt ”ryskt” som gör det möjligt att staka män att ta över makten? Den frågan har många politiska analytiker brottats med. Det auktoritära styret som Putin har exponerat i allt från de inrikespolitiska frågorna, till ockupationen av Tjetjenien och hur det senaste politiskt regisserade protesterna mot Estland när en staty skulle flyttas, pekar åt det hållet.

I det dagens Ryssland är demostrationsfriheten begränsad. Gillar man inte Putin eller den föreslagna politiken kan man vänta sig problem. Senast det hände var när Storbritanniens konsul var tvungen att stänga sin verksamhet, länder närmare Ryssland har fått känna av hårdare sanktioner. Och kanske allvarligare att det liberala paritet, som ställde upp i valet, nu hotas av vräkning från sina lokaler i S:t Petersburg. Till saken att partiledaren Maxim Reznik arresterades nyligen.

Bråken med Storbritannien under 2007 och flera andra incidenter visar mer hur ledningen med president Putin i spetsen, arbetar med att skrämma och försöker att manipulera omgivande stater.

Ett annan kanske farligare utveckling är det beroendeställning som Europa har hamnat i gentemot Ryssland med sin energipolitik. Det är både en ekonomisk och en politisk fråga att säkra den grundbehov som finns för den europeiska industrin. En beroendeställning till en enskild aktör kan i längden vara farligt, speciellt när vi har sett hur den exempelvis Ryssland har hanterat sin monopolställning exempelvis mot grannländer som Ukraina.

Rysslands sårade stolthet har under åren som har varit uppvisat ett beteende som ett sårat barn, fast utan finess. Men vad kan vi vänta oss i framtiden, och kan vi vänta oss att bytet av president egentligen förändrar något? Det är i nuläget svårt att svara på vi får helt enkelt vänta och se, utan för den skull släppa garden. Rysslands ambition att dominera östersjön har långa anor och kommer antagligen inte att försvinna.

Ryssland är en av Europas och EU:s viktigaste handelspartners på den viktiga energisektorn. Siffror upp till 80 % av energimarknaden brukar tas upp. Europa har blivit allt mer beroende av statliga ryska Gazprom och dotterbolag. Flera av de viktigaste energikontrakten inom främst gas- området med en rad europeiska länder sträcker sig så långt som 2020, så gasen är vare sig man vill eller inte rysk.

Indikatorerna pekar mot att Putin egentligen inte kommer att stega åt sidan. Det skulle vara tråkigt om vi i framtiden kommer att säga att det demokratiska experimentet i Ryssland tyvärr blev kortvarigt.

Maciej Zaremba

2008-03-16T12:11:00.000-07:00

Maciej Zaremba kommer och talar om sin artikelserie ”Först kränkt vinner” på Stureplanscentern nu på tisdag den 18 mars 2008. Vi kommer att träffas kl. 19.00 på Berns.

I förra veckan i DN besvarade Zaremba en del av den kritik han har fått där han bland annat bemöter Åsa Linderborgs påhopp i Aftonbladet.

Om ni är intresserade av att komma vänligen mejla mig på: christermellstrand_at_yahoo.se

Här nedan är några utdrag ur Zarembas senaste debattartikel:

Men vad som är kränkande (och kan rendera skadestånd) kan omöjligen den klagande bestämma själv. Absurditeten framgår om man byter ut ordet: "Det är du som avgör vad som är fortkörning."

Jag kan förstå BeO:s (Barn- och elevombudsmannens) goda avsikt när han på hemsidan uppmanar ungdomar att inte finna sig i mobbning. Men är det klokt att inbilla tonåringarna att staten kan skydda dem från själva puberteten?

Men somliga kan inte tänka utan klasskamp. Så när proletariatet lämnat återbud letar de nya klasser och hoppas att "transvestiten" och "muslimen" skall vara det på heltid för deras skull, underordnad och kränkt, så att man kan göra politik av det hela.

Jag hör redan vad demagoger ropar nu: Han förnekar att det finns diskriminering! Nej, jag förnekar inte. Men jag önskar inte att våra partier ersätts av kränkta lobbygrupper, somliga sponsrade av Astra, andra kanske av Förenade Arabemiraten.

Se där, Linderborg, världen består inte bara av höger och vänster. Det finns en annan skiljelinje - mellan dem som känner igen ett svinaktigt argument och dem som inte gör det.)

Hur tänker Linderborg (och Aftonbladet) om det där med att vara svensk? Kan det vara en fråga om blodet? Eller om statskyrkan?

Så hemskt. Stackars Linderborg. Tvingas dra slutsatser själv. Ingen Myrdal, ingen Chomsky som säger hur det skall va'. Men vem var det som lurade Åsa Linderborg att läsa Dagens Nyheter? Den skurken borde anmälas, tycker jag.

Försäljning

2008-03-13T06:58:00.000-07:00

De senaste dagarna har man kunnat ta del av en namninsamlingskampanj på sidan www.stoppautforsaljningen.nu. Där kan man skriva under en protest mot den planerade försäljningen, eller utförsäljningen i vänstertermer, av vissa statliga bolag.

För egen del kan jag inte annat än tycka att hela resonemanget mot försäljningarna bygger på bristande kunskap inom ekonomi samt en märklig syn på våra gemensamma skattepengar.

Gruppen mot försäljningen redogör noggrant för vilken positiv tillväxt dessa företag har haft under de senaste åren. Redan där har vi ett argument för att sälja bolagen. Företagen är för tillfället lönsamma och skapar stora överskott till aktieägarna i form av utdelning. Eftersom bolag normalt sett i dagsläget värderas till cirka elva gånger årsvinsten (P/E-tal) så innebär detta att staten i nuläget skulle få mycket bra betalt för bolagen. Att elva multiplicerat med en hög vinst blir mer än elva multiplicerat med ett nollresultat är enkel matematik. Varför staten skulle misslyckas med en försäljning som sker på marknadsmässiga principer är för mig helt obegripligt. Gruppen skriver att ”företagen skall säljas för en i sammanhanget liten klumpsumma”. Frågan är bara varför dessa framgångsrika företag inte skulle locka köpare som, i konkurrens med varandra, betalade ett marknadsmässigt pris? Det finns ingen som helst grund för dessa påståenden.

På en punkt tror jag att gruppen har rätt. Jag har en positiv syn på den ekonomiska utvecklingen. Det innebär att jag tror att en aktieportfölj långsiktigt kommer att ge bättre avkastning än obligationer. Det innebär också i förlängningen att jag tror att staten skulle få bättre avkastning genom att behålla företagen än att amortera på statsskulden. Men det innebär inte i sin tur att det är rätt av staten att driva företag. Aktier innebär också en hög risk och aktiekapital är just ett företags riskkapital. Hur kommer det att låta bland dessa vänstergrupper när aktieutdelningarna uteblir och bolagen istället kräver ett tillskott av kapital från ägarna för att undvika en konkurs? Det blir särskilt märkligt när man vet att dessa vänstergrupper ofta utrycker sig i negativa termer kring vad de brukar beteckna som ”börsspekulation”. Ett fenomen som man inte brukar uppskatta, men som man tydligen vill att staten skall ägna sig åt med skattebetalarnas pengar.

Eftersom motståndarna till försäljningen av de statliga bolagen verkar ha en sådan extrem tilltro till börsutvecklingen och riskaptit på investeringar, så förstår jag inte varför man inte är konsekvent i sin linje. Rimligen borde de också förespråka en utökad statlig upplåning till förmån för företagsförvärv. Varför inte starta med ett statligt uppköp av ett fint gammalt välmående bolag som SKF? Börsvärdet ligger på drygt 50 miljarder och bolaget delar ut närmare fem procent, eller 2,5 miljarder till aktieägarna. Jag tror det skulle vara en bra placering för staten. Men det innebär i sin tur inte att det är rätt. Staten är förmodligen inte den bästa ägaren för SKF och det är definitivt inte rätt att staten använder våra skattepengar till aktiespekulation.

Aktieägande skall uppmuntras och är något positivt. Däremot är det något var och en bör sköta med sitt eget kapital och där individen själv avgör risknivån. Staten bör fokusera på mer centrala frågor än att driva företag och bör inte riskera skattebetalarnas kapital på börsen. Jag har väldigt lite förståelse för vänstergruppernas motstånd till försäljningen. Deras resonemang skulle dock bli mycket mer hållbart om de också argumenterade för ett utökat statligt aktieägande. När ska vi lägga budet på SKF?

Andreas Bjerke

Stockholmscenterns vision om ett nytt Stockholm på höjden

2008-03-13T06:53:00.000-07:00

Vi är ynkligt fega i Stockholm. Debatten om Stockholms stadsbyggnad och arkitektur präglas av rädsla för allt som är nytt och annorlunda i staden. Traumat efter rivningarna av Klarakvarteren sitter fortfarande i och påverkar utvecklingen av vår stad, trots att få ens diskuterar rivningar idag.

Instanser och sammanslutningar som Skönhetsrådet, Stadsmuseet och Samfundet S:t Erik har stor tyngd i debatten och verkar aktivt för att så få förändringar som möjligt äger rum. Enligt dessa konservativa krafter ska eventuella nya byggnader i staden smälta in och på så sätt inte störa befintliga byggnader. Resultatet blir ett Stockholm under ostkupa, en stad som fokuserar på dåtid istället för nutid och framtid. De som lever och verkar i staden ska inte känna sig som invånare utan snarare som besökare i ett gigantiskt museum.

Vi anser att staden ska vara dynamisk, föränderlig och utmanande. Den ska förändras med tiden och med dem som lever i den. De vackra byggnader som många arbetar för att bevara är var och en ett uttryck för varsin tid och dåtidens stockholmare. Ska inte dagens stockholmare få lämna avtryck på samma sätt?

Högt och lågt – mångfald är vackert!

Särskilt provocerande för bevarandefundamentalisterna är tanken på att bygga skyskrapor i innerstaden. Det är lite märkligt med tanke på att Stockholm har flera hus som på sin tid ansågs vara mycket höga – inte minst Kungstornen mitt på Kungsgatan som av många anses vara Europas första skyskrapor.

Traditionen i Stockholm är annars att bygga hus med 5-7 våningar. Istället för att fortsätta med det borde man tillåta ett antal skyskrapor som bryter av normen. Vi talar då om riktiga skyskrapor – landmärken i ordets positiva bemärkelse som syns i hela staden.

Skyskrapor är miljövänliga!

Höga hus är av avgörande betydelse för en tät stadsbebyggelse. Allt fler kommer till slutsatsen att den täta staden är miljövänlig. En tätbebyggd stad är tvungen att satsa på kollektivtrafik framför bilism. Kollektivtrafiken blir dessutom effektivare när man bygger skyskrapor vid knutpunkterna då man minskar antalet byten mellan linjer och färdsätt.

Den moderna högteknologiska skyskrapan erbjuder alla möjligheter till energieffektivisering genom intelligenta system för uppvärmning där det behövs. Byggnadens stora yta öppnar för användandet av moderna solceller samtidigt som vindströmmarna kring dessa höga byggnader kan tas tillvara genom småskaliga vindkraftverk.

Det finns arkitekter som utvecklar miljöskyskrapor med vertikala parker där växter blir en del av utformningen med syftet att öka livskvaliteten. Nidbilden av skyskrapor som grå betongklossar känns i dessa sammanhang mycket långt borta.

En tät bebyggelse med flera skyskrapor skulle göra det möjligt att spara grönområden centralt i Stockholm. Genom att låta staden expandera på höjden minskar trycket på att inskränka på stadens parker och grönområden som exempelvis nationalstadsparken.

Projektet: Trifoliumskrapan (”klöverskrapan”, fritt översatt från latin)

”I find the concept with the Trifolium skyscraper very tempting and interesting. I will follow the project with great interest” – Richard Florida, Professor i Business and Creativity vid Rotman School of Management, University of Toronto. Författare till boken “The Rise of the Creative Class”.

”Centerpartiet är ju det mest urbana partiet!” utbrast arkitekten Peter Hallén vid ett möte med en av partiets företrädare för över ett år sedan. När partiets gruppledare i Stadshuset Per Ankersjö och Peter Hallén sedan började diskutera synen på staden fann de många gemensamma ståndpunkter.

Samarbetet mynnade ut i ett konkret förslag på en byggnad. Tre torn som sedda från ovan formar en treklöver. I sockeln som binder samman kropparna finns en stor sammanhängande yta. Höjden är 200 meter (motsvarar 60 våningar) och därmed blir Trifoliumskrapan Sveriges högsta byggnad, men det har inte varit målet. Målet har varit att rita en vacker byggnad som tillför Stockholm nya kvaliteter.

Platsen är vald med omsorg. När Citybanan byggs talar man om möjligheten att överdäcka spårområdet norr om centralen. En plats som idag känns död och otillgänglig fast den ligger mitt i stadens centrum. Samtidigt har den så stora förutsättningar, inramad av livliga shoppingstråk, centralstationen och Vasaterminalen å ena sidan och oasen Klara sjö å andra sidan. En överdäckning av både spåren och biltrafiken på Klarastrandsleden skulle innebära att man uppgraderar området och skapar jungfrulig mark. Här finns möjligheten att dels bygga ihop City med Kungsholmen, dels skapa en grön strandpromenad ända från Karlbergs slott till Tegelbacken.

I stadens långsiktiga planer finns hela stråket från vår plats vid Kungsgatan/ Kungsbron och vidare norrut längs spåren, upptaget som möjligt för ny stadsbebyggelse. Låt denna nya stadsbebyggelse bli en del av ett framtida Stockholm med attityd! Vi ser en risk att staden återigen släpper fram en trist, likriktad bebyggelse som kompromissar för mycket med bevarandeintressen, feghet och det förgångna.

I Trifoliumskrapan ryms ändamål som är ett tvärsnitt av staden: bostäder, företag och offentliga eller publika lokaler. Verksamheten i sockeln och i gatuplanet ska främja gatulivet.

Byggnaden använder den senaste tekniken för energiproduktion och energibesparing genom miniatyrer till vindkraftverk, solceller och intelligenta system för uppvärmning och avkylning. I byggnaden finns vertikala trädgårdar, träd och en picknickpark med klöver och humlor.

Tekniska data:

Höjd: 200 meter
Antal våningar: 50
Konstruktion: stålskelett
Fasad: glas som är screentryckt med keramisk färg, pixlat i olika vita kulörer för att skapa intrycket av en från utsidan opak varmvit keramisk volym och från insidan en transparent glasfasad med solavskärmning i själva glaset. Miniatyrer till vindkraftverk elförsörjer rummen.
Terrasser och tak: Vertikala trädgårdar bakom glas med växter som förbättrar luftkvaliteten. Gröna restauranger med odling av egen sallad och chilifrukter. Hydroponiska kolonilotter.
Interiörer: Blommande klöverängar och humlor för picknick året om.
Omgivning: Trifoliumparken sprider sig ur skrapan längs Karlbergskanalen både mot Riddarfjärden och Karlbergs slott.

Mer information och bildmaterial:

Webbsida: http://www.trifoliumskrapan.se
Blogg: http://trifoliumskrapan.blogspot.com

Pressmaterial: http://www.trifoliumskrapan.se/press

Media om Trifolium:

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_967955.svd

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=751593

http://nyheter.stockholm.city.se/art/3451/stans_nya_skrapa/

Ny president - ny kubapolitik

2008-03-10T15:02:00.000-07:00

Kuba har nyligen bytt statschef. Visserligen inte genom allmänna fria val och visserligen bär den nya diktatorn samma namn som den gamle. Raul har till och från visat sig mer reformvänlig än sin skäggige bror och den närmaste framtiden får väl utvisa i vilken grad det finns substans i de orden.

Av en händelse byter även Kubas stora granne i norr statschef snart. Kanske kan det också bli startskottet för en ny Kubapolitik från USA's sida, för inte kan man med bästa vilja i världen påstå att embargopolitiken har varit särskilt framgångsrik?

Så länge sovjetunionen fanns hade Kuba åtminstone en stor handelspartner som hade - milt uttryckt - geopolitiska intressen i regionen. Det var säkert både strategiskt och kommunikativt vettigt att hålla en ideologisk utpost så långt borta (och nära USA) under armarna.

Men det är snart 20 år sedan muren föll och även om Venezuelas oljepengar sponsrar en hel del av upprätthållandet av statsapparaten ÄR Kuba ett land med växande ekonomiska problem.

I dagsläget verkar de båda demokratiska presidentkandidaterna tyvärr inte hålla frihandel som särskilt viktigt. Obama har till och med ifrågasatt NAFTA, ett partiellt frihandelsavtal som har inneburit stora ekonomiska fördelar för hela regionen, men framförallt för Mexico där många lever i större ekonomisk trygghet än vad de skulle ha gjort utan frihandel med framförallt USA.

Republikanen John McCain däremot verkar vara en stor frihandelsvän och om någon ska ha modet och kraften att driva igenom en ny Kubapolitik så är det kanske just han.

Embargot löser inga politiska problem för USA. Därmot löser det ett signifikant sådant för den Kubanska administrationen: Alla ekonomiska problem som kommunismen fört med sig går att skylla på USA och embargot.

Genom att ta bort embargot blottläggs Kubas egna politiska misslyckande.

Föräldrars eller barns frihet?

2008-03-08T05:26:00.000-08:00

Under veckan har Timbro anordnat en frihetsvecka med dagliga arrangemang i form av debatter, seminarier och en tävling (!) i frihet. Det första arrangemanget bestod i en debatt mellan den klassiska liberalismen, representerad av Mattias Svensson, och socialliberalismen, representerad av Nicklas Ekdal. Det var i många stycken en intressant debatt - även om den i viss mån fördes i olika plan, ett ideologiskt och ett pragmatiskt. En av frågorna som väcktes handlade om skolan och föräldrars rätt att sätta sina barn i religiösa friskolor som inte följer den svenska lagen som säger att undervisningen skall bygga på vetenskap. Tyvärr borrade man inte särskilt djupt i problematiken kring detta utan nöjde sig i stort sett med att man tycker olika.

Som av en händelse gick sedan folkpartiet ett par dagar senare ut och krävde att inga elever skall få befrielse från t ex sexundervisning, idrott och simning. Och nu debatten kommit igång. Tyvärr handlar den dock ofta om fel sak. Man ställer föräldrarnas frihet att välja undervisning för sina barn i kontrast till statens rätt att utöva tvång. Kan verkligen ett liberalt parti som Folkpartiet ställa sig bakom tvångslagstiftning? Man glömmer lätt bort barnen. Det blir ju enklare så – om man kan individen mot staten.

Men den intressanta frågan är ju ur vems synvinkel man ska betrakta friheten. Ur barnets eller ur föräldrarnas. Handlar det om en positiv frihet för föräldrarna, dvs rätten att välja utbildning åt sina barn, eller handlar det om en negativ frihet för barnen – rätten att inte berövas tillgång till kunskap och bildning som är viktig om de ska kunna utöva sin frihet i framtiden?

Som förälder måste man ha rätt att ta ansvar för sina barn och ge dem en start i livet som stämmer överens med de egna värderingarna. Samtidigt väljer vi som barn inte våra föräldrar. I det stycket är barnens frihet kraftigt beskuren under den tid som är så viktig för hur man formas som individ.

Ställer man saken på sin spets kan man säga så här – är vi beredda att offra unga flickors liv (för det är ofta unga flickor som t ex inte får delta i simundervisningen) för föräldrarnas frihet att välja skola? Hur många flickor ska få drunkna? Hur många ska berövas möjligheten att uppleva friheten i en båt ute på havet på grund av rädsla för att de inte kan simma?

Å andra sidan – hur långt ska staten få gå i sina interventioner av föräldraskapet. Hur mycket ansvar kan vi lyfta bort från föräldrarna? Vilken rätt ska man ha att fostra sina barn till värderingar som kanske inte stämmer överens med den stora massans? Varför ska man inte få fostra sina barn att längta efter ett samhälle som inte finns här idag?

Debatten om tvångsundervisning handlar om något mycket mer än om bara sexualundervisning, idrott och simning. Det är en diskussion om frihet på ett större sammanhang. En debatt som ständigt behöver vara levande och som inte får trivialiseras.

Robert Thorburn
Företagare och medlem i Stureplanscentern

Norge med i EU före 2100?

2008-03-07T02:02:00.000-08:00

Nästa sommar är det parlamentsval till EU. Det i sig är spännande och vi får hoppas att intresset för valet ökar och att vi får ett högre valdeltagande än tidigare.
EU-valet hinner vi fördjupa oss i senare, men en sak som däremot alltid slår mig när jag tänker på EU och Europa är varför Norge och Schweiz inte är med?

Schweiz anledning kanske inte är så konstig eftersom deras FN-medlemskap inte togs i kraft förrän 2002 (!) och den sista kantonen som införde kvinnlig rösträtt gjorde det 1990 (!!).
De flesta andra länder i Europa ligger på det sättet cirka 50 -150 år före Schweiz i utveckling när det gäller samarbete och jämställdhet. Processer tar helt enkelt ”lite” tid. ”Democracy is a dish best served cold”- eller något?

När det gäller Norge kan man bli lite mer konfunderad. Norge och Schweiz, har i sig, ett nära samarbete med EU genom EES-avtalet, vilket gör att länderna kan dra stora fördelar på handelssamarbetet. Frågan är bara varför norrmännen nöjer sig med det och inte blir fullvärdiga medlemmar?

När man läser på Sveriges regeringskanslis hemsida så står det att läsa om Norge att ”Insatser för att stärka de mänskliga rättigheterna liksom omfattande biståndsprogram för humanitära ändamål och för att bekämpa fattigdomen i världen är också framträdande drag i norsk utrikespolitik (biståndet uppgår till 0,96 procent av BNI 2006).”

(Sverige ger 1.06 procent av BNI 2006. Utöver det tillkommer en medlemsavgift till EU på cirka 25 miljarder.)

Personligen är jag inte alltför imponerad av Norges humanitära insatser. Visst ligger biståndet på en internationellt hög nivå, vilket säkert bidrar till en bättre värld, även om effektiviteten i vissa biståndsprojekt kan diskuteras.

Vad som däremot är säkert är att EU-medlemmar från det forna Sovjetblocket, som t ex Polen, Tjeckien och Ungern, har uppnått mycket positiva effekter när det gäller såväl ekonomi som miljö tack vare samarbetet och frihandeln mellan medlemsländerna. Innan medlemskapen för dessa länder så plöjde man åkrar med häst och vagn samtidigt som man i Frankrike använde luftkonditionerade traktorer.

Det norska folket har vid två folkomröstningar (1972 och 1995) sagt nej till ett EU-medlemskap. Kanske är det också så att Norge inte behöver EU idag. Klart är i alla fall att EU skulle behöva Norge. Landet har idag en oljefond värd över 2400 miljarder kronor. Pengar som är svåra att spendera nationellt utan att inflationen skulle bli alltför hög. En liten del av detta gigantiska kapital skulle kunna användas till att bekosta ett EU-medlemskap, vilket skulle vara ett smart ekonomiskt drag på lång sikt. Det är ett argument som borde bita på norrmännen som hittills har valt att agera enbart efter sitt kortsiktiga egenintresse i EU-frågan.

Min förhoppning är att Europas rikaste land i framtiden även är beredda att aktivt, med ett EU-medlemskap, bidra till förbättringar för de tidigare så förtryckta östeuropéerna. Det viktiga är inte vad vi får ut av EU idag utan vart EU kan ta oss alla imorgon!

Finn Eriksson

Snart 8 mars

2008-03-06T04:30:00.000-08:00

Om två dagar är det den internationella kvinnodagen. Varje gång kommer den som en påminnelse om att chansen att du är börsVD är mer än 5 gånger högre om du heter Anders än om du är kvinna, att du tjänar ungefär 80 % av din manliga kollegas lön av anledningar som inte går att förklara på något annat sätt än att det är rena och skära fördomar, som påminnelser som om våld mot kvinnor, och en rad andra faktum som bara gör mig arg (på ett konstruktivt sätt).

Men genom att vi har den internationella kvinnodagen blir det också något av en ond cirkel. Om vi pratar om det den 8 mars så kan vi också med gott samvete strunta i det resten av året, eller?
En massa events inriktat på kvinnor på olika sätt, det kan handla om den mäktigaste kvinnan, eller problem lyfts upp just runt den här tiden i början av mars.

På Centerpartiets webb kan man läsa detta om feminism:
Centerpartiet vill:
Motverka den bristande jämställdheten i samhället genom att:
- verka för kvinnors frihet från våld.
- argumenterar för lika lön för likvärdigt arbete
- öka kvinnors makt över ekonomiska resurser och näringslivet genom att göra det möjligt för, och stimulera, fler kvinnor att starta och driva företag samt att inneha viktiga ledande positioner i företagsledningar och styrelser.

Inga konstigheter där. Och ingenstans skriver vi att detta bara ska ske den 8 mars. Och jag kanske tror mycket om andra organisationer och partier men det tror jag inte att någon annan gör heller.

Så kom igen, vad är dealen? Dags att börja lyfta fram mäktiga kvinnlig förebilder året runt!

Skattekonto till alla!

2008-03-05T08:59:00.000-08:00

Bland Stureplanscenterns medlemmar finns en överrepresentation av små- och egenföretagare. Bland sådana är i regel skattefrågan långt mer aktuell än hos andra och man kan undra varför.

Det är ju inte så att företagare betalar mer skatt än de som arbetar som anställda. Tvärtom faktiskt.

Det finns möjlighet att ta ut en viss del av vinsten lågbeskattat i fåmansbolag.

Kanske det beror på att skatterna är så mycket synligare för företagare än för anställda?

Det faktum att man som anställd aldrig ser de skatter man betalar är antagligen en starkt bidragande orsak till att väljarna tillåter skattetrycket att vara så pass högt. Alla förstår nog inte riktigt hur mycket man verkligen betalar varje månad.

Lek med tanken att systemet med källskatt ersätts med ett system med skattekonto. Att var och en istället betalar sina skatter och avgifter själva, precis som t ex egenföretagare gör.

Ett räkneexempel där en anställd tjänar 28000:- i månaden och bor i Örebro ger vid handen att arbetsgivarens lönekostnad är 37.078:- per månad.

Denna summa skulle utbetalas till den anställde som sedan betalar in skatten på sitt skattekonto. Varje månad. Räkningen till Skatteverket skulle då vara på 20.541:- (jobbskattaavdrag om 1.216:- avräknat)

Det skulle vara den största kostnaden varje månad. Mer än hyran. Mer än maten.

Och visst vore det väl sunt om fler började fråga sig vad vi egentligen får för skattepengarna? En högre medvetenhet kring beloppen kommer också att väcka en diskussion om hur medlen används.

Det kanske är så att de flesta i vårt avlånga land ändå vill ha ett högskattesamhälle, men oavsett vilken nivå på skatterna vi vill ha måste det ju alltid vara bättre att skatterna används så effektivt som möjligt. Att vi får ut det mesta och bästa möjliga för pengarna, oaktat hur de ska användas.

Faktum är att detta skulle vara möjligt att genomföra idag. Det är lika enkelt som att betala vilken räkning som helst. Hundratusentals svenskar har redan skattekonto och alla egenföretagare får varje år en plan för preliminärskatt som ska betalas in varje månad. Det är ett helt skalbart system som skatteverket byggt för detta ändamål och det är inga stora modifieringar som skulle krävas för ett skattekontosystem för alla.

Det skulle till och med fungera bättre för anställda än för egenföretagare, eftersom anställdas inkomster är långt mer jämnt fördelade över året än för de flesta företagare.

Integritetsaspekten är heller inte helt oviktig. Arbetsgivaren har faktiskt inte någonting med att göra hur din privatekonomi ser ut i övrigt.

Sänkt arbetslöshet = sänkt A-kassa

2008-03-05T06:24:00.000-08:00

Akademikernas A-kassa har sänkt sin avgift - tre - gånger under det senaste året. Anledningen är den snabbt sjunkande arbetslösheten.

Lägg till detta de siffror som SCB presenterade häromdagen. Bland annat kunde de konstatera att antalet sysselsatta år 2007, i åldern 15-74 år, ökade med 111 000 personer jämfört med år 2006.

Det är inte så mycket annat att göra än att hålla med Roger Tiefensee, Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson:

"Det ska bli spännande att se om de socialdemokratiska företrädarna fortsätter att låtsas som om deras politik är bättre än vår nu när verkligheten kommer ifatt den politiska debatten."

Friheten framför allt

2008-03-04T08:53:00.001-08:00

Timbro anordnar denna vecka frihetsveckan. Mattias Svensson skriver bland annat följande på frihetsveckans hemsida:

I svensk politisk debatt är den liberala frihetstanken – att människor ska vara fria att utforma sitt eget liv, på fria marknader och med begränsad statlig styrning – märkbart frånvarande. Svenskar sägs sätta trygghet framför allt och debatten står mellan dem som menar att trygghet kommer av generösa bidrag och lagstiftning mot alla risker, och andra som ordinerar ordning, krav och disciplin. Partierna trängs i ett mittfält där välfärdsstat och höga skatter tas för givet. Teknokratiska mått har ersatt ideologiska principer, och varje frihet väger lätt mot dess väntade effekt på arbetsmarknadsutbudet, folkhälsan, ginikoefficienten, könsfördelningen eller den offentliga budgetbalansen. Själva frihetsbegreppet håller på att stöpas om. Inte minst genom en massiv kampanj från SVT där ”fri” betyder tvångsfinansierad, snarare än fri från statlig kontroll.

Jag vill tro att jag är människa med liberala värderingar, och därom har jag egentligen ingen anledning att tvivla. Individens frihet att utforma sitt eget liv borde ju vara den ultimata friheten.

Men, de som faktiskt inte klarar sig själv då. Nu menar jag normalbegåvade människor som av någon anledning tycker att de har kört fast och vill ha – faktiskt behöver – en fallskärm för att inte kraschlanda. Är deras lycka den minimala staten? Är det deras lycka verkligen att fritt få förfoga över sitt eget liv?

Jag har inget svar (även om min fasta övertygelse är att en för stor stat per definition har inlåsningseffekter på individen, som är svåra att överskåda när man befinner oss i rådande system. Vilket svenskarna gör). Dock vet jag att de som verkar må bäst är de som anammar Nike-principen ”Just Do It”.

Mångfaldsmarknaden

2008-03-02T11:22:00.000-08:00

Känner du till någon som har haft sju stycken förstahandskontrakt? Förmodligen inte. Nu gör du det. Jag tillhör nämligen den lilla grupp av människor som har de rätta kontakterna. Jag har aldrig gjort de 230 000 personer som väntar på bostad i Stockholm sällskap. Jag har heller inte behövt hosta upp hundratusentals kronor för ett svartkontrakt (även om jag har fått erbjudandet), deltagit i budgivningar där priset trissats upp med mer än 100 % eller behövt hyra en lägenhet i tredjehand till ockerpris. Däremot har jag till hundratals vänner och bekanta som på ett eller annat sätt blivit drabbade av Stockholms bostadsmarknad.

För mig är bostadsmarknaden i Stockholm perfekt så länge jag är ”inne i systemet” som försvaras av hyresgästföreningen och andra organisationer som vill bevara status quo. En stor grupp människor är, liksom jag glada över sitt boende, som inte intresserar sig för någon förändring på bostadsfronten. Möjligtvis vill många av oss att våra hyresrätter ska bli bostadsrätter någon gång.

Att få kan skaffa sig en bostad i Stockholm på ett rimligt sätt blundar både vänster- och högersidans politiker för. Man kan tro att alla har accepterat situationen som den är. Vem ska ta bladet från munnen och säga som det är, att Stockholms bostadsmarknad är havererad? Finns det något incitament att ta parti för de 230 000 personer som står utanför? Vågar politiker riskera att få Stockholmarna emot sig för att de jobbar för något så förskräckligt som en fungerande bostadsmarknad vilket i sig skulle kunna innebära att stockholmarna får höjda hyror eller sänkta priser på sina bostadsrätter.

Om man betraktar Stockholms bostadssituation är det lätt att konstatera att bostadsmarknadens problem är oöverskådliga. Hur ska den Gordiska knuten lösas? Ska vi sätta vårt hopp till ett Alexanderhugg? Eller kanske är det så att vi måste inleda en resa mot det som skulle kunna beskrivas som en ”mångfaldsbostadsmarknad”.

På en mångfaldsbostadsmarknad ”ska alla med”. Där finns boendeformer som passar Stockholmarnas olika behov i olika stadier i livet; studenter, säsongsarbetare, småfamiljer, stora familjer, flyktingar, fattiga, rika, etc. Stockholmarna är olika, att tro att allas önskan är att bo i bostadsrätt på Karlaplan eller i hyresrätt i Fagersjö stämmer inte överens med verkligheten.

På mångfaldsmarknaden finns upplåtelseformer till olika priser och som möter olika behov. Ägarlägenheter skulle kunna vara en ny boendeform. Det behövs säkert fler nya boendeformer för att skapa mångfald och dynamik i utbudet.

På en mångfaldsmarknad stärker vi allmännyttan och gör den självständig, frikopplad från kortsiktigt politiskt inflytande. En allmännytta som erbjuder bostäder till dem som inte har möjlighet att skaffa sig bostad på den fria marknaden . En allmännytta som även står för nybyggnation och där hyressättningen delvis skulle kunna vara helt fri med ett bestånd av billiga bostäder och nybyggda lägenheter till marknadsmässig hyra.

Ett sätt att nå en dynamisk bostadsmarknad är en varierad nybyggnation, där privata och offentliga bostadsföretag bereds förutsättningar för att bygga utan subventioner. Om vi skulle förenkla plan- och bygglagen och inte styra varje bygge i minsta detalj samt möjliggöra marknadsmässiga hyror, skulle det förmodligen resultera i ett rikare och mer varierat byggande.

Hur vi bygger är något som är hårt styrt i Stockholm, av PBL, av politiker och tjänsteman och av allmänna bevarande intressen. På andra sidan sundet har man lyckats skapa mångfald i boendeformerna. I Köpenhamn byggs det ofta lägenheter med bara basinredning i form av kök och badrum, och i övrigt en öppen planlösning med vitmålade väggar. Då kan den som flyttar in få avgöra själv hur han/hon vill ha det. Hur ska byggaren veta om det flyttar in en familj med fyra barn eller en karriärskvinna som är singel? Planlösningen får hyresgästen planera och ordna. Mindre styrt boende kommer leda till större variation i utbudet och lägre produktionskostnader.

Tillbaka till verklighetens Stockholm; 230 000 personer i kö och knappt 1000 lägenheter förmedlade hittills i år är inte mycket till mångfaldsmarknad. Jag tror att med en på längre sikt fri hyressättning, en stark allmännytta, fler upplåtelseformer och kreativ nybyggnation, kommer Stockholms bostadsmarknad bli bättre för alla. Vi måste bara våga släppa vår nuvarande bostadsmarknad.

Skatteverket

2008-02-29T02:01:00.000-08:00

Den senaste veckan har det avslöjats att såväl svenskar som tyskar har undanhållit kapital från beskattning i en bank i Liechtenstein. Att denna typ av verksamhet förekommer är ingen nyhet. Det är däremot häpnadsväckande att en svensk myndighet använder sig av information som från början är stulen. Listan på de som kan tänkas ha undanhållit kapital kommer från tyska myndigheter som i sin tur har fått informationen från en tidigare bankanställd i Lichtenstein.

Att myndigheter använder sig av stulen information på detta sätt är alarmerande. Det påminner i viss mån om Tysklands mörka förflutna där såväl nazister som kommunister inte drog sig för allehanda spionverksamhet. Ett system som såväl Tyskland som Sverige istället borde gör allt för att distansera sig ifrån. När information kommer från en person som har "kopierat" en lista, vem säger att den stämmer och hur säkerställs framtida "säkra källor" som säkra om informationen handlas på svarta börsen?

Skatteverket uppskattar att staten förlorar 46 miljarder per år i skatteintäkter på kapital som göms undan utomlands. Ett skattefusk som självklart är förkastligt och som bör motarbetas.

I och med avskaffandet av förmögenhetsskatten hade vi en utmärkt möjlighet att få hem detta kapital till Sverige. Det skulle öka skattebasen samtidigt som möjligheterna till riskkapital skulle öka. I mina ögon är det tämligen självklart att det fanns mycket goda förutsättningar för att detta skulle skapa större skatteintäkter än de fem miljarder kronor som förmögenhetsskatten årligen inbringade. Det motsvarade försumbara 0,5 % av statens skatteintäkt.

Tyvärr har denna utmärkta möjlighet att stärka statsfinanserna delvis raserats av Thomas Östros och Mona Sahlins utspel där de lovar att återinföra förmögenhetsskatten. Med sådana löften, och med tanke på dagens opinionssiffror, kommer naturligtvis inte detta kapital tillbaks till landet. Staten kommer att fortsätta att tappa sina 46 miljarder per år. Tack för det Thomas Östros och Mona Sahlin.

Finn Eriksson

Till din hushållsnära tjänst, eller var det den lågproduktiva?

2008-02-28T14:50:00.000-08:00

Under dagen har många kommentarat dagens debattartikel i DN angående socialdemokraternas nya jobbpolitik. Mycket saker känns igen från allianspolitiken, flera saker är redan införda. Men ett gammalt spöke känns igen, och det sammanfattas bra i att man skiver "att regeringen skattesubventionerar fram lågproduktiva jobb". Min inte helt vilda gissning: det är de hushållsnära tjänsterna man menar.

Synen på arbete är rent ut sagt skrämmande. Här finns det en massa människor som känner stor stolthet för sitt yrke, men reduceras av oppositionen till pigor. Varför är just den tjänsten så ful? Varför är det OK att inte tro på DIY (do it yourself) när det gäller att serva bilen eller klippa håret men inte när det handlar om det som finns i hemmet? Jag är rent ut sagt kass på att putsa fönster och hinner aldrig städa, och det skulle verligen inte vara lättare om jag hade familj och barn. Att par främst bråkar om just städning tycks vara vedertaget, men att lösa det genom att man låter någon annan tjäna pengar och skapa sig en business på det, nähä, det var inte rätt. Verkligen märkligt.

Värderingsskifte nödvändigt för att vi ska ha kraft att möta såväl miljöproblemen som andra samhällsproblem

2008-02-27T07:30:00.001-08:00

Jag har skrivit om det här förr på min egen blogg, peace, love and capitalism.

Om du känner mig är det också troligt att du har hört detta förut. Jag brukar nämligen berätta om det för alla som är intresserade. (Samt ett flertal till.)

Häromåret kom det ett par glada och kloka forskare och hälsade på kontoret. De behövde hjälp med PR och lobbying. De hade kommit på en fantastisk metod för att lösa ett stort miljöproblem och nu behövdes det bara att någon/dom/allmänheten/rättvisan begrep detta, så skulle en fullskalig implementation finansieras och genomföras och miljöproblemet skulle vara löst.

De första de säger till oss att de "inte gör detta för att tjäna pengar". Vi undrar naturligtvis varför i all fridens dar de inte vill tjäna pengar!? Det finns ett enormt värde i den lösning de har tagit fram och även om det rör sig om stora investeringar går det lätt att räkna hem.

Vi jobbar och tjänar pengar och det är borde vara världens naturligaste sak. Om man dessutom kan tjäna pengar på en så bra sak som något som samtidigt löser ett allvarligt miljöproblem är det väl dubbelt rätt!

Vi hjälpte dem lite grand och tog fram en webbplats och gav ett par handfasta råd, några kontakter och skrev ner en enkel plan för pressbearbetning.

Sedan hände inte så mycket.

De glada forskarna har gått vidare och börjat skissa på en helt ny teknik för att lösa samma eller något annat problem. Och så kommer de antagligen fortsätta.Det talas en hel del om riskkapitalförsörjningen, men det är delvis ett feltänk.

Naturligtvis behövs det riskkapital och investeringar. Vi behöver se över hela politiken kring det, från förmögenhetsbildning till skatter och begränsande regler. Men det är ett steg som saknas.

Om kunskapen och kapitalet är bränslet så är entreprenören gnistan som slår igång hela processen.

Sedan en tid jagar amerikanska investerare över hela världen efter bra miljöteknikprojekt att äga och de hittar många i Sverige. Det är i sig bra. Det skapar svenska jobb och ny och viktig teknik kommer ut på marknaden som kommer att bidra till att lösa miljöproblemen.

Men vi hamnar inte överst i marknadsekonomins värdekedja. Forskning och kanske viss tillverkning kommer att finnas här, men de stora pengarna hamnar hos den som äger och det gör vi inte.

Nu kommer säkert någon vänsteraktivist ta detta som en inteckning på att kapitalismen är förkastlig och att gränserna borde stängas omedelbums för såväl kapital som amerikaner, men då glömmer man att den nya miljötekniken inte hade kommit till stånd överhuvudtaget, om det inte hade varit för dem som ser affärsmöjligheterna och har kunskapen och ryggraden att faktiskt få det att hända.

Miljöpartiet visar återigen att de inte förstår sig på hur entreprenörskap fungerar när de föreslår något så dumt som statliga riskkapitalfonder för miljöteknik. Detta kommer inte fungera bättre än stålverk 80 eller miljardstöden till varvsindustrin.

Staten är en dålig ägare.

Staten är en urusel entreprenör.

Möjligen är detta det mest övertygande beviset på att miljöpartiet är - eller åtminstone har varit - ett socialistiskt parti och det är väl inget fel i det, men några miljöproblem kommer inte att bli lösta.

Istället ska man naturligtvis ta tillvara på den lilla klick av entreprenörskap som faktiskt finns i landet. Låta den frodas och växa. Det är bra för alla. Bra för miljön. Bra för välfärden.

Istället för att satsa skattebetalarnas pengar på statlig riskkapitalism bör man se över några av de skatter som idag är ett stort hinder för miljökapitalismen.

Kapitalbeskattningen är en självklar sak, men framförallt hur dubbelbeskattningen och de s.k. 3:12-reglerna slår mot entreprenörsdrivna företagare.

I små företag är även löneskatterna oproportionerligt höga och avslår ekonomisk möjlighet för många att leva på sitt entreprenörskap. Till löneskatterna räknar jag även sociala avgifter, vilka för t ex egenföretagare är fullständigt barocka, eftersom man endast i undantagsfall kan utnyttja de system som man genom dem finansierar.

Avskaffandet av förmögenhetsskatten är en viktig symbolfråga och garanterat kommer mer pengar att stanna i landet nu, men det är långt ifrån tillräckligt.

Det rådande systemet är anpassat för lönearbetare med en jämn livsinkomst med kontrollerade årliga ökningar. För dem är skattesystemet rimligt, även om skatterna är höga.

För entreprenörsföretagare som kanske tjänar väldigt lite under ett par år, för att sedan dunka hem en rejäl skrälldus ett tredje, blir den progressiva hårdbeskattningen orimlig och orättvis.

Visst går det att periodisera och hålla på med en viss del, men långt långt ifrån tillräckligt.

Dessutom är det bättre för alla om entreprenörssjälar gör det de är bra på - driva igenom nya idéer och drömma galna drömmar. Inte att sitta vid excelarket.

Det finns säkert många sätt att möta en mer positiv framtid. Kanske plattskatt är en bra lösning? Kanske man kan utforma ett annat skattesystem som löser de grundläggande problemet - att inte lägga en hämsko över entreprenörskapet och kväva dess gnista.

Oavsett hur det ska lösas behövs det först en genomgående värderingsförskjutning. Vi måste en gång för alla göra upp med det socialistiska arvet som fortfarande tillåts sätta ramarna för det mesta av debatten i vårt avlånga land.

Vården är viktigare än upplåtelseformen

2008-02-26T01:21:00.000-08:00

Stureplanscenterbloggen fick lite av ett nytt liv efter det senaste styrelsemötet där vi beslutade om att styrelsens ledamöter skulle skriva varsin dag och att bloggen också öppnas upp för alla medlemmar i avdelningen som vill skriva något som man tycker är angeläget.

Idag är det medlemmen Robert Thorburn som skriver ett intressant, gripande och personligt inlägg om sjukvården och hur viktigt det är att inte stänga dörrarna för nya organisationsformer som kan förbättra och utveckla verksamheten:

För sex och ett halvt år sedan, veckan efter att min fru och jag hade gift oss, gick min mamma bort i cancer. Hon hade då kämpat mot sin sjukdom i flera år. Som om inte det var nog hade hon dessutom tvingats till upprepade kamper med sjukvården. Under de sista två-tre åren hann hon bli felmedicinerad upprepade gånger, felopererad respektive nästan felopererad (hon protesterde högljutt är läkarna började rita på fel ben inför operationen – de hade skrivit fel i journalen). När hon anmälde en läkare för en felbehandling var det läkarens egen chef som utredde det hela. Denna överläkare kom fram till att felbehandlingen berodde på ”dålig personkemi” och att patienten borde ha sökt sig till en annan läkare...

Jag var själv med på ett besök hos en läkare där medicineringen skulle diskuteras. När vi kom dit så hade man tappat bort röntgenbilderna. Ny röntgen och nytt besök således – och en fördröjning på flera veckor i ett kritiskt skede av sjukdomen. Alla problem hon var med om skulle kunna fylla en hel bok. Med det här i bakhuvudet känns det som ett rent hån när två professorer från Radiumhemmet i en debattartikel på SvD Brännpunkt varnar för att privatisera vården.

De skriver bland annat ”En patient ska inte själv behöva leta efter resurser i vården eller vara utsatt för marknadskrafter där vinstintressen kan vara styrande.” Precis som om den offentliga vården är ofelbar. Och varför blir man ”utsatt” för marknadskrafter? Man skulle önska att det fanns marknadskrafter så att det blev en konkurrens, så att det var möjligt att sätta press på dåliga vårdinrättningar.

Professorerna är säkert duktiga på att behandla cancer men de förstår sig inte på marknadsekonomi eller själva idén med att öppna för privata alternativ i vården. Deras argument är en variant på det gamla uttrycket ”skattepengar ska inte hamna i privata fickor” som vi hört till leda från vänsterhåll.

Det är ett sånt där bedrägligt känslosamt och skenbart rättfärdigt uttalande. I undertexten finns ofta att det är fel att tjäna pengar på att hjälpa människor som råkat illa ut (däremot är det av någon anledning aldrig någon som kritiserar att man tjänar pengar på läsk, godis och tobak som är dåligt för hälsan). De som säger så vill ofta gärna antyda att vi kommer att ösa ned våra surt avstådda skattepengar i giriga och samvetslösa kapitalisters fickor till ingen nytta. De vill måla upp en bild av att allt blir bättre om bara staten får ha hand om skatteslantarna. Dessutom vill man ofta få det att verka som om privata aktörer som arbetar åt staten vore något nytt och hotande, nästan som ett borgerligt systemskifte där man ska dela ut statens pengar till näringslivet. Inget kunde vara mer fel.

När man hör detta uttalande kan man passa på att fråga – ska vi ha statliga byggbolag som bygger våra skolor och sjukhus, ska vi förstatliga läkemedelsindustrin, läromedelsproduktion, produktion av medicinteknik, städning på sjukhus, skolor och kommunhus och så vidare? Det är ju så att många, om inte alla, skattefinansierade verksamheter är beroende av privata, vinstdrivande aktörer för att de ska fungera. Skattepengar hamnar i privata fickor redan idag – tack och lov. Alternativet är att staten kontrollerar hela näringslivet.

Vad det handlar om är att den offentliga sektorn måste vara bra på upphandling. En grundregel är ”som man frågar får man svar”. Det gäller alltid. Det finns såklart en risk att människor uppträder ohederligt eller omoraliskt. Men det lär inte vara någon skillnad på om man har en offentlig eller privat arbetsgivare. För ett litet tag sedan fick jag till exempel höra om en tjänsteman på en av Stockholms kranskommuner som hade delat ut inbetalningskort i brevlådorna i ett bostadsområde. Han hade medverkat till att de boende i ett område fick kommunalt vatten och avlopp och nu ville han att alla skulle betala in 1500 kr till hans privata postgiro. Den förre rikspolischefen fick gå eftersom han styrde allt för hårt på statistik. Det gjorde att polisen hellre jagade rattfyllon på onsdagförmiddag än på fredag kväll eller lördag morgon. Då hann man nämligen med flera kontroller när man inte riskerade att ta fast så många. De statistiska målen nåddes. Som man frågar får man svar.

Det måste vara tydligt vad som skall levereras, när det ska levereras, i vilken kvantitet, till vilken kvalitet och inte minst vad det kostar när man inte håller vad man lovat. När upphandlingar sköts oprofessionellt och när man inte förmår att ställa rätt krav så blir det ofrånkomligen fel. Det finns rader av andra exempel på detta. Landsting som har gjort upphandlingar av busstrafiken utan att ställa tillräckligt hårda krav på kvaliteten utan istället enbart har fokuserat på att pressa priset. Frågar man efter billig busstrafik men inte efter hög ”leveranssäkerhet” så får man bara billig busstrafik. Då skapar man incitament för dem som driver busstrafiken att skära ned på underhållet. Som man frågar får man svar. Så enkelt är det.

De två professorerna skriver i sin artikel att ”Privat sjukvård styrs av vinstmöjligheter. Följden blir att den privata sektorn tar sig an de patienter som kostar minst och är lättast att behandla.” Tydligare än så här kan man knappast säga det. Att man inte förstår sig på marknadsekonmi alltså. Privat sjukvård styrs av vinstmöjligheter – ja, så långt är det rätt. Men sen blir det fel. Följden blir nämligen att den privata sjukvården kommer att göra det som är mest lönsamt. Om vi har en offentligt finansierad vård så är det också ”det offentliga” som sätter ramarna för vad som är lönsamt. Det är de som ska lära sig ställa frågorna. Då kan vi äntligen få mer skattepengar i privata fickor – det är nämligen där de gör bäst nytta.

Robert Thorburn
Företagare och medlem i Stureplanscentern.

"Låt se vem som är kränkt i dag", mumlar en bekant när han öppnar morgontidningen

2008-02-24T01:47:00.000-08:00

”Varför klagar människor så mycket i ett samhälle som de själva vill tro är världens bästa?” och andra slående citat ur Maciej Zarembas artikel Jaktscener från Lärarhögskolan (DN 20/12)

Och innan vi visste ordet av var ordet "kränkt" nästan privatiserat.

Här blir ett brudpar kränkt av att prästen nämner Gud. Och där kränks en man av att hitta en slemmig klump i Ekströms extra fina hallonkräm.

Numera blir kriminella kränkta av att häktas, och ateister av att hitta en Bibel på hotellet.

När kenyanen blivit morfar kravlar sig svensken just upp ur tonårslivet...

- Du har kränkt mig!- Förlåt, men det menade jag faktiskt inte. Jag ville säga...- Nu kränker du mig igen, du tar inte min känsla på allvar!

"Om jag säger till polisen att du slog mig på käften vill de se blåmärken och höra vittnen. Om jag påstår att du kränkt mig krävs tydligen inget bevis. Det räcker med din känsla."

"Den som känner sig kränkt har rätt."

"de rosa khmererna"

"definitionen av kränkning är att den som känner sig kränkt definierar om han är kränkt eller inte. Då kan inte ord stå mot ord."

"Så varför gick du med i Gaystudenterna?" "Jag blev till och med ordförande. Ett ypperligt sätt att konfrontera min homofobi."

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=744469

New noise- om känslan i liberalismen

2008-02-22T06:46:00.000-08:00

För ett tag sedan hamnade jag i en lång diskussion med en kille som tyckte att jag var fruktansvärt dum i huvudet som var liberal (ja, samtalet kunde egentligen ha tagit slut där men det gjorde det inte) och kombinerade detta med att tycka att Refused var ett bra band. Hur kunde jag vara så konstig att jag bara tyckte att det var musik som gav energi och som jag gillade att lyssna på- utan att köpa hela det politiska paketet som omgärdar dem? Att jag överhuvudtaget gillade musik var nästan chockerande i den unge mannens värld.

Stureplanscenterns egna Johan har skrivit en rad krönikor i ämnet, och Erik Zsiga på Timbro har ju skrivit en hel bok. Men även om Johans första krönika är från början av 2000-talet tycks det ínte ha hänt speciellt mycket. Att vara röd ses fortfarande som bästa sättet att vara en cool typ. Johan skrev då: För unga arga musiker är det livsviktigt att framstå som rebelliska och emot etablissemanget. Även här ligger socialismen och kommunismen långt framme. I varje fall när det gäller image. Även om det knappast finns något mer tydlig sätt att stödja etablissemanget i Sverige idag än att vara socialdemokrat så är det ju så att den andra sidan har ännu fjösigare image vad gäller rebellism. Bara det att det stora borgerliga partiet heter "lagom". Och ordet "borgerlig" för ju tankarna till radhusområde snarare än till omvälvande politik och förändring.

Och visst är det så. Vill du vara tuff, eller varför inte bara visa att du är en människa med koll så vinner inte bilden av alliansen många poäng. Hur mycket påverkar den högra sidan modet t ex (förutom det ständiga Östermalmstantsmodet förstås, men det räknar jag faktiskt inte som speciellt high-fashion) om man jämför med den just nu väldigt heta palestinasjalen?

På det senaste mötet diskuterade vi mycket om "bilden". Bilden av alliansen, bilden av centerpartiet och så vidare. Kanske handlar det mycket om att hitta känslan. Känslan som gör att fler personer förstår att man kan lyssna på vilken musik som helst- och klä sig som en aktivist om det är det man tycker är snyggast- och ändå vara liberal. En socialistisk retorik bygger mycket på känslor, och för att åter igen citera Johan: Det funkar liksom inte för en ung arg hip-hopare att ställa sig upp och förklara nackdelarna med höga marginalskatter.
Touche.

Uppdatering: Jag blandade ihop korten, det var inte vår Johan. Men det var så intelligent skrivet att det var lätt hänt.

Med eller utan moms?

2008-02-22T01:30:00.000-08:00

I veckan hade jag och min flickvän hantverkare hemma för att reparera skador som uppstod vid en liten fest jag hade innan jul. Inga katastrofer men ändå så pass svåra att en ”finländad” (läs oduglig) person, som jag själv, inte skulle klara av att fixa till det.

När alla detaljer var klara över vilka färger och material vi ville ha så börjar vi att diskutera vad allt arbete kommer att kosta. Den händige mannen som vi har anlitat står en liten stund och räknar för sig själv och tillslut säger han:

- Det kommer att landa på ca 25 000kr, vill ni betala med eller utan moms?

Min första reaktion är att jag vill skälla och skicka ut honom, men jag lugnar mig. Inte nog med att han ser det som det mest självklara i världen att jobba svart, han drar sig inte heller för att indirekt totalt dumförklara mig.

Att moms är ett påslag med 25 % på priset, i alla fall på arbete, vet de flesta eftersom det på alla kvitton står tydligt redovisat vad som är pris, och vad som är moms av totalsumman, i det här fallet 25 000kr + 6125 kr i moms. Det som tydligen inte är allmänt känt är att ”priset” innan moms också innehåller en hel del andra skatter som han tydligen inte alls känner för att ”dela med sig av”.

Fakturerar jag 25 000kr och vill ta ut detta i lön så kostar det mig ytterligare 32.42% i sociala avgifter. Av de ursprungliga 25 000 kr är det då bara kvar 18 879 kr, sedan dras 30-55% i inkomstskatt och då är vi nere på ca 10 000kr från det ursprungliga 31 125 kr (inkl moms). Det här är inte första gången som jag har tagit hjälp av hantverkare som har erbjudit samma typ av ”rabatt” och det lär inte vara den sista, tyvärr.

Att utföra eller betala för svart arbetskraft är för mig lika vidrigt som att fuska med bidrag som man inte förtjänar.

Varför är det så här?

Alla förklaringar hamnar tillslut på en och samma punkt, skattedelen av priset är för stor. Människor känner inte att den står i relation till priset man ska betala. När smärtgränsen passeras för vad som är en skälig skatt så sjunker självklart moralen tillsammans med motivationen till att bidra. Systemet slår helt enkelt tillbaka på eget grepp och slutar att fungera.

Det Socialdemokraterna har velat lära oss är att pengar vi tjänar, inte är våra egna, utan ett ”lån från staten”, vilket också har skapat en stor sektor av svart arbete.

Förutsättningen för ett fungerande skattesystem måste vara att människor känner att det finns ett syfte och att priset är rimligt för att vilja vara med. Känns kostnaden för individen för hög så försöker man så gott det går att komma undan, och spiralen leder rakt nedåt och den svarta marknaden växer.

En stat ska inte vara rik, den ska fungera, och gör den inte det så leder det till korruption och förvaltningen blir en byråkratisk mardröm där ”pengar under bordet” blir det enda som motiverar. Jag vill att Sverige ska införa ett skattesystem där vi inte straffas för arbete, som idag.

Ge oss platt inkomstskatt och sociala avgifter, annars kommer skattemoralen att urholkas ännu mer för att tillslut kollapsa.

Finn Eriksson

Låt oss tala i bilder – precis som räven!

2008-02-20T14:07:00.000-08:00

Efter gårdagens givande Stureplansmöte med Centerns partisekreterare Anders Flanking, gick jag hem med några tankar och reflektioner.

Hur ska vi fortsätta förmedla Alliansens budskap på ett effektivt sätt? På mötet undrade vissa varför Mona Sahlin kan komma undan med felaktiga uttalanden präglade av propaganda. Ja visst, det kan man ju undra. Låt oss istället fråga oss vad vi kan lära oss av Mona! En typisk Mona är hennes lugna och passivt aggressiva retorik som träffar rakt in i människors reptilhjärnor. Där har vi det! Jag menar inte att vi ska bedriva propaganda. Jo, lite kanske. Någon kunnig sade på mötet; vi måste tala mer i bilder! Precis, även kloka Alliansen måste lära sig tala mer till folks känslor. Ni vet det handlar mer om HUR man säger det än VAD man säger. Alliansen är duktiga men bör bli duktigare på att hitta och skicka fram sina sköna och smarta karaktärskommunikatörer. Individualism är ett ord som tillhör Alliansen, inte vänstern.

Anders Flanking hade rätt när han sa något i stil med att entreprenörerna bör inspirera andra till att starta företag. Sossarnas komplicerade skattesystem skrämmer bort egenföretagare, men det blir ju inte bättre av att entreprenörerna skrämmer slag på de kommande genom att berätta hur jobbigt det är att starta företag i Sverige. Lustigt hur man själv kan ha bidragit till företagar-idet genom att beklaga sig. Dålig reklam helt enkelt.

Hur kul är det inte att Maciej Zaremba kommer och träffar Stureplanscentern den 18 mars! Läs hans artikelserie ”De kränkta” i DN.

Bilder från mötet med Anders Flanking

2008-02-20T00:59:00.000-08:00

Ur led är tydligen tiden

2008-02-19T08:41:00.000-08:00

Att en partiavdelning som Stureplanscenterna kan generera så många invektiv från alla möjliga håll är på sitt sätt fascinerande. Och positivt. Vi uppenbarligen både syns, hörs, berör - och påverkar.

Men varför retar sig så många på oss? De flesta som uttalar sig negativt baserar ofta sina åsikter på antaganden och mediala nidbilder. Inte sällan är det just det geografiska i vårt namn som upprör:

"Vi är inte bara Centerpartister, vi är nyliberaler också. Vi inte bara festar, vi planerar dessutom att ta över landet och undergräva allt vad välfärdssamhälle heter. Vårt elitisktiska tänkande är naturligtvis sprunget ur vår luxuösa uppväxt och tillvaro. Våra konsumtionsmedel plockas bekvämt ur fickornas aldrig sinande gömmor. Det är helt enkelt underbart att vara Stureplanscentare."

De som har ovanstående verklighetssyn på vår avdelning gratuleras till att ha ett rikt inre, med obegränsad fantasiförmåga. Grattis till er.

Men allvarligt talat så bryr jag mig inte om vad folk tror eller tycker om oss. Jag vet varför jag är medlem i Sturelplanscentern och det räcker för mig. För den som ändå undrar så finns det flera anledningar till mitt engagemang - tron på att den enskilda individen vet vad som är bäst i just hennes eller hans liv är bara en viktig faktor.

P.s. Idag kunde man i Svd läsa att Eva Westerberg - ledamot i Stureplanscentern - är en av 75 kandidater som kan bli en näringslivsprofil att räkna med i framtiden. Så här säger Klara Adolphson som är ledarkonsult och jämställdhetsexpert på Ledarna (som har tagit fram kandidaterna) om de utvalda:

De är inte bara goda förebilder för andra unga kvinnor utan för alla andra som sitter på en ledande position.

Grattis Eva!!! D.s.

Möte med Stureplanscentern

2008-02-19T02:05:00.001-08:00

Glöm inte kvällens begivenheter!

Vår partisekreterare Anders Flanking kommer att tala och som den politiska supertungviktare han är kommer han garanterat bjuda på en inspirerande och ögonöppnande orientering kring politikens snårstigar i allmänhet och centerpolitikens i synnerhet.

Vi kör kl 19 på Republik på Tulegatan 17 (karta).

Var där!

Stockholm - staden som har gått i ide

2008-02-17T01:55:00.000-08:00

För snart 20 år sedan invigdes Globen, och Stockholm fick en världsunik byggnad. Det var mycket som var på gång då i slutet på 1980-, och även på 1990-talet: Dennisuppgörelsen, tredje spåret, Stockholm sökte OS bara för att nämna några projekt. Det här fick mig att tro att jag levde i en stad som räknades, en stad som levde och stack ut – en stad där allt var möjligt.

Vad har hänt sedan dessa gyllene år? Stockholm har bleknat. Av satsningarna som fick mig att känna självförtroende och framtidstro blev det ingenting av. Staden har inte krönts med en byggnad av det mer spektakulära slaget sedan Globen byggdes. Det blev inget OS och Dennispaket rumphöggs till ett minimum. Istället har det vuxit fram en attityd bland stadens invånare och politiker som verkar mot förändring, och för stagnation. Staden går i ide.

Den senaste tiden har vi fått se hur intressanta och viktiga projekt som Thomas Sandells ”badring”, Odenplansgallerian och minareten vid moskén på Södermalm har smutskastas på grund av denna icke tillåtande attityd. Jag blir orolig över vår vackra huvudstads framtid!

Med konservativa politiker, skönhetsrådet, samfundet S:t Erik och en allmän ”not in my backyard”-attityd hämmar man innovation och kreativitet. Ytterligare ett exempel är Slussen där det sedan 1980-talet har stått klart att den bör repareras eller byggas om, men än idag har man inte satt spaden i marken trots att Slussen nu är helt fallfärdig. Märkligt hur ansvarsfulla politiker kan låta ett projekt dra ut så mycket på tiden.

Denna bakåtsträvande attityd har redan på många sätt fått till följd att Stockholm har blivit mindre intressant för oss som bor här men även för omvärlden. Är det vad vi vill? Jag vill det inte.

Föreställ er istället ett Stockholm med en omfamnade attityd, vars invånare både vågar och kan sätta spår i staden i form av höga hus och badringar. Stockholmarna bygger ut, bygger om, gör om, tänker miljövänligt, minskar biltrafiken och bygger ut kollektivtrafiken. Ja, allt det som kännetecknar början på detta sekelskifte. Kanske bör vi söka ett OS igen, och kanske bör vi ställa en 200 meter hög ”grön skyskrapa” mitt på Centralen för att visa världen att vi tror på Stockholm i framtiden!

Låt oss inte balsamera staden! Väck staden, och kom ut ur idet!

Christer Mellstrand
Ordförande Stureplanscentern

Räntabili...vad?

2008-02-14T07:10:00.001-08:00

I förra veckan presenterade Danske bank en undersökning där det visade sig att sex av tio 18-19-åringar inte kan förklara vad ränta är och hur den beräknas.
Samtidigt har vi ett svenskt riksdagsparti med följande text inskriven i sitt partiprogram: ”vårt långsiktiga mål är en ekonomi utan ränta”.
Möjligen kan detta vara en förklaring till att Miljöpartiet, enligt en SIFO-undersökning hösten 2007, skulle locka fler förstagångsväljare än Moderaterna. Ungdomarna skulle då, i Miljöpartiets Sverige, få ägna sig åt viktigare frågor än att lära sig grundläggande ekonomi.

Ovanstående resonemang kan möjligen betraktas som komiskt och förmodligen kan det finnas mängder av förklaringar till undersökningsresultaten. Trots det måste vi ta den bristande ekonomiska bildningen på stort allvar. Kronofogden rapporterar samtidigt om hur allt fler ungdomar får problem med telefonräkningar och populära SMS-lån. Visst kan man diskutera lagstiftning för att komma till rätta med dessa problem, men som liberal känns det ändå centralt att fokusera på varje individs eget ansvar.

En förutsättning för att kunna ta ett eget ansvar är att man har den kunskap som krävs för att fatta rationella beslut. Om man inte vet vad ränta är, så hamnar man lätt av förklarliga skäl i en knepig situation. Det är därför rimligt att vi lyfter fram ekonomi i en större utsträckning i läroplanen och höjer kompetensen hos kommande generationer kring dessa centrala frågeställningar.

Det är i grund och botten oerhört positivt att människor får ett större utrymme att själva påverka sin ekonomi och pension genom egna val. Det är bara viktigt att komma ihåg att skolan också måste anpassas, så att individen har de rätta verktygen för att fatta rationella beslut gällande såväl pension som SMS-lån. Därför bör ett större vikt läggas på dessa frågor i skolundervisningen.

Med ett sådant fokus i skolan minskar vi inte bara risken för privatekonomiska tragedier. Vi minskar också grogrunden för ekonomisk populism i den politiska debatten. Alla bör känna till begreppet ränta och dess innebörd. I alla fall tills den dag Miljöpartiet lyckats skapa det räntefria samhället.

För oss är alla hjärtan lika viktiga

2008-02-13T10:27:00.000-08:00

Alla hjärtans dag. Eller som någon sa "det är så trist att vara singel för då har man inte möjligheten att välja att inte fira alla hjärtans dag"

Men vad du kan välja att göra är att besöka Centerpartiets hemsida och skicka en hälsning till någon du tycker om, och kom ihåg att det behöver man inte vara ihop med någon för, och samtidigt stödja kampen för en jämställd vård. Fina grejer!

"Tack för kaffet" av Johan Norberg

2008-02-13T05:18:00.000-08:00

Ingen har väl undgått att notera att det blossat upp ett praktgräl mellan DN Kultur och Johan Norberg. Häromsistens var det Stefan Jonsson som angrep Norberg på felaktiga grunder och nu är det Andreas Malm som tillskriver bland andra Johan Norberg islamofobiska åsikter.

Alla som läser Johans böcker och artiklar och följer hans blogg vet att det förhåller sig precis tvärtom.

En artikel som passande nog faktiskt publicerades i DN Kultur (dock långt innan Schottenius) handlar om den djupa tacksamhet vi européer borde känna inför islam och dess civilisationsspridning under en period då kristendomens tillämpning var som allra mörkast.

Artikeln berättar om hur den islamiska kulturen omfamnade vetenskap och med vilken öppenhet man betraktade främmande kulturer.

Hur handel bedrevs över stora landområden med enorma karavaner och hur skickligt man navigerade över haven. 400 år före Columbus argumenterade arabiska geografer om att jorden var rund.

Hur vi i väst för första gången kom i kontakt med Antikens kultur och Aristoteles genom den andalusiska filosofen Muhammad Ibn Ruschd.

Som sagt. Mycket läsvärd artikel. :-)

Skog växer faktiskt på träd

2008-02-08T01:52:00.000-08:00

Svenska naturskyddsföreningen gillar inte skogsbruk. De använder ett målande och värdeladdat språk när de berättar om sitt sökande efter "de sista skyddsvärda skogarna" för att rädda de tusentals arter som annars skulle utrotas av "skogsindustrins virkesjakt".

Det finns en tydlig näringslivsfientlig underton som är beklaglig, men det är inte det som är problemet.

Man talar om att "rädda skogens liv", men kära vänner: Det må vara ledsamt, men allt levande dör förr eller senare. Det positiva är dock att skog växer tillbaka. Dels av sig själv, men bättre om människor hjälper till. Ett aktivt skogsbruk i en fri marknadsekonomi kommer att se till att återplantera och ge skogen maximalt goda förutsättningar för att växa upp och bli värdefullt virke.

Att tala om "naturliga skogar" är också konstigt, för vad är egentligen det? Den största delen av skogen i Sverige finns för att den har odlats, spritts och vårdats av människor som har brukat den.

Det sker en kontinuerlig förändring och en del av den förändringen kommer av den del av det ekologiska systemet som är vi människor.

Ibland verkar det nästan som att miljödebatten mer handlar om nostalgi än om ekologi.

Det är väl i sig inte så farligt, om det inte vore för att dåligt vetenskapligt underbyggda och känslosamma utfall mot det ena och andra riskerar att hindra sådant som faktiskt är bra för miljön.

Det finns en väldigt bra webbplats som heter forskning.se. På den kan man idag läsa ett pressmeddelande från SLU som berättar att använt virke faktiskt är bättre för miljön än orörd skog.

"Genom att avverka skog, återplantera den och använda virket som byggnadsmaterial reduceras koldioxidutsläppen flera gånger mer än om skogen får stå kvar som ett kollager."

Det talas en hel del om koldioxidlagring i berggrunden och det finns en ny fantastisk teknik för att använda solljus för att omvandla koldioxid till flytande bränsle, men en god del av lösningen finns faktiskt betydligt närmare.

Hus, möbler och allting annat som är byggt av trä fungerar som ett koldioxidlager under hela sin livslängd. När det har tjänat ut kan det användas som energikälla. Antingen genom att bara elda upp det som det är, eller som råvara för att framställa flytande motorbränsle.

Så gör något miljövänligt i helgen. Köp något av trä! Varför inte en stol av Bruno Mathsson... :-)

Årsmöte med Johan Norberg

2008-01-23T02:30:00.000-08:00

I går kväll höll Stureplanscentern årsmöte på Obaren. Kvällen till ära var Johan Norberg inbjuden som gästtalare, Johan lockade ett 70-tal åhörare. Stort tack Johan och tack alla ni som kom!

Vid årsmötet valdes en styrelse för 2008 och de som valdes är; jag Christer Mellstrand (Ordf.), Johan Hedin (Vice Ordf.), Ulrika Ingemarsdotter, Finn Eriksson och Eva Westerberg.

Verksamhetsberättelse 2006-2007

Stureplanscentern höll sitt första konstitutionerande möte i oktober 2006, då avdelningen formellt bildades. Syftet med avdelningen är att vara ett liberalt och ideologiskt flaggskepp inom Centerrörelsen där man genom ett liberalt debatt- och diskussionforum vill påverka partiet i en liberal riktning samt att värva nya medlemmar.

Möten har hållits varje månad med en inbjuden gästtalare. Talare under året har varit; Gustav Andersson Landstingsråd, Andreas Carlgren, Miljöminister, Robert Gidehag, VD Skattebetalarna, Harry Bergman Speladvokat, Åsa Keller, VD Homemaid, Estniska UD, Dilsa Demirbag-Sten, Debattör, Tove Lifvendahl Svenskt Näringsliv, Martin Ådahl, Tankesmedjan Forbes, Martin Borgs, Filmare och Magnus Andersson, Förbundsordförande CUF. På Centerstämman i början av hösten fick Stureplanscentern framgångar med två motioner; proportionalitet i arbetsrätten och ”plattskatten”. Under året har det bildats två systeravdelningar, Lilla Torget Centern i Malmö och Avenycentern i Göteborg.

Som alla vet har vi haft ett hyfsat mediagenomslag, vi har bland annat medverkat i: SVD , Sundsvallstidning, SVT, ABC , Aftonbladet, Expressen, Aktuellt i Politiken.

Nästa möte hålls den 19 februari kl 19.00 på Restaurang Republik då vi träffar Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking.

Tack för ett fantastiskt 2007!

TACK Fredrick för att du är en kämpe(Vår egen John McCain, du vet vad jag menar…)!

Christer Mellstrand
Ordförande Stureplanscentern

Regeringens miljöpolitik sänder motstridiga signaler

2007-12-13T06:12:00.001-08:00

Magnus Andersson skriver idag på Expressens debattsida om regeringen förslagna skattehöjning på miljödiesel. Magnus visar med sin debattartikel att regeringen har svårt att hitta hem i miljöpolitiken… ”

Lika obegripligt som förslaget är i sig, är varför regeringen bjuder oppositionen på detta? Varför ge dem anledningar att ifrågasätta allianspartiernas trovärdighet när det gäller miljöengagemanget? Det vore en sak om regeringen var tvungen att välja mellan detta och något annat som tillför stora samhälleliga värden. Andra miljösatsningar eller viktiga åtgärder för att säkra tillväxten. Men så är ju inte fallet, det är precis tvärtom.” Magnus Andersson

http://www.expressen.se/debatt/1.966485/vi-borgerliga-sviker-miljon

Stureplanscentern ett uttryck för centerrörelsens vitalitet

2007-11-06T23:41:00.001-08:00

I partiledardebatten senast nämnde Mona Sahlin Stureplanscentern i något som verkar vara ett försök att underblåsa en konflikt mellan stad och land och skrämma väljarna med att förmedla en bild av Stureplanscenterpartister som något otäckt och hotfullt.

Maud svarade välfunnet att det snarare var Mona Sahlin som var orolig över Centerns intåg i staden och inte Centern. Allt fler storstadsmänniskor lockas av Centern och det sker på andra partiers bekostnad, så reaktionen är kanske inte så konstig. Det ligger så att säga i sakens natur.

Tanken var enkel när vi, några gamla och nya centersympatisörer, startade avdelningen för drygt ett år sedan; att skapa det efterlängtade forum där vi känner oss hemma i politiken, en mötesplats där vi kan diskutera otvunget, träffa intressanta och olika människor - en mötesplats där partipolitiken är underordnad och debatten överordnad - allt med Centerns värderingar till grund.

Den som inte förstår det självironiska i att kalla en politisk avdelning för Stureplanscentern, har liksom missat poängen genom att automatiskt falla dit på egna fördomar.

Stureplanscentern är inte en traditionell avdelning och faktum är att antalet betalande medlemmar inte är så många. Stureplanscentern är ett ”drop-in”- forum för alla liberalt sinnade personer som känner att de vill prata politik, oavsett om de är centerpartister eller inte. Kriteriet för de specifika talare som inbjuds är att de är människor som har något intressant att berätta. Vår ambition med Stureplanscentern är att göra politiken mer lättillgänglig och intressant för alla som vill; bönder, reklamare, studenter, sotare, politiker m fl. Listan på vilka som har kommit och hälsat på och känt sig fria att uttrycka sin åsikt är lång.

När det gäller platsen vi samlas på är det inte svårare än att stureplan är centralt för de flesta, samt att politik gärna pratas över ett glas öl.

Motsättningen mellan stad och land är konstruerad och existerar egentligen bara i våra politiska motståndares fantasi. Det är lika viktigt med företagande, en god miljö och individens integritet oavsett var man bor och vad man jobbar med.

Inför det förra valet lyckades de borgerliga partierna enas, samtidigt som de inte var rädda för att förändra sig. Med mod och kraft visade sig borgerligheten fräschare än alternativet. Centern, med Maud i bräschen, var kanske tydligast i denna kraftfullhet. Maud inspirerade och bjöd in. Det var där vissa lite politiskt lata storstadsbor vaknade till och ville hänga på Centern. Det fanns ett parti som lade fördomarna åt sidan och öppnade sig för nya väljare.

Stureplanscentern har fått två systeravdelningar i Malmö och i Göteborg som på samma sätt förnyar formen att engagera sig politiskt. Centerrörelsen växer så det knakar. Ibland hörs det lite knorrande från någon mer traditionalistiskt lagd partikompis, men det finns ingen anledning att nedvärdera den egna avdelningen bara för att andra avdelningar för tillfället känns mer livfulla.

Ta istället tillfället i akt att komma till Stockholm, Malmö eller Göteborg nästa gång det är möte. Delta i diskussionen, lyssna till aktuella och intressanta gästtalare och låt dig inspireras. Dela med dig av dina erfarenheter och lär känna andra centerpartister som kanske har annorlunda infallsvinklar på vår politik.

Stureplanscentern och de andra nya storstadsavdelningarna visar att Centerns politik är funktionell på både landsbygd och i storstad. Och något som alla väl ändå måste gilla, oavsett om man är traditionalist eller förnyare, är att denna möjlighet att se vårt parti växa – för med fler väljare, medlemmar och sympatisörer ökar våra möjligheter att påverka.

För visst är det lite häftigt att tillhöra ett parti som utvecklas och växer? Ett parti som kan och törs diskutera viktiga framtidsfrågor, som t ex platta skatter, proportionalitet vid konflikter och rättvisare regler på arbetsmarknaden? Som är stort nog att rymma alla sorters människor, även dem som råkar bo i stan?

Christer Mellstrand
Ordförande Stureplanscentern

Strureplanscentern 1991

2007-10-27T07:56:00.000-07:00

Lilla torg(c)

2007-10-23T22:04:00.000-07:00

Glada nyheter från Malmö!

"Måndagen den 29/10, kl 11:30, kommer den liberala storstadsavdelningen Lilla Torg(c) att invigas på Hotel Rica i Malmö (Stortorget 15). Efter en kort presskonferens kommer vi ha mingel där alla får chansen att lära känna Lilla Torg(c) på ett avslappnat sätt.

Det är öppet för allmänheten och alla är hjärtligt välkomna!"

Grattis Polen!!!!

2007-10-21T14:36:00.000-07:00

Maktskiftet är ett faktum i Polen. Nästan 45 % enligt kvällens siffror, har röstat bort en av tvillingarna Kaczynski och katolska fanatiker från makten. Vi välkomnar PO - Platforma Obywatelska till ett trivsammare arbetsklimat inom EU. Den förra polska regeringen visar hur viktigt det är att värna om demokratin. Går vi inte och röstar kan extrema politiska primitiva krafter ta makten, trots att de bara representerar en minoritet i landet. Det är den enda positiva aspekten PIS-Kaczynski regeringen lämnade efter sig. Nu är det dags för polackerna att återta initiativet och bygga upp sitt anseende som det framåtsträvande folk det är.

Välkommen Donald Tusk & Co!!

Marknadsekonomi är bra - även för bostäder

2007-10-13T02:36:00.000-07:00

Den svenska bostadsmarknaden fungerar väldigt dåligt. Det står drygt 200 000 människor i bostadskö bara i Stockholm och det finns inte mycket som tyder på att någon förbättring kommer att ske.

Normalt i en marknadsekonomi balanseras ett sådant efterfrågeöverskott av ett ökat utbud. Nu är marknaden för hyresbostäder av olika skäl reglerad och regleringarna har inneburit och innebär alltjämnt problem.

Att inte låta marknaden sätta priset, utan luta sig mot en "bruksvärdesprincip" är att kapitulera inför dem som anser att marknadsekonomi i grunden är något dåligt. Att marknadsekonomi är utsugning och att fria övenskommelser mellan fria individer inte sker. Ett socialistiskt synsätt, helt enkelt.

Det är väl egentligen OK att tycka så (åtminstone om man kallar sig socialist) om det var så att ofriheten fungerade, men det är fullständigt uppenbart att det inte är så.

Det förekommer en omfattande handel av svartkontrakt. Det innebär att vanliga killar och tjejer som vill skaffa sig ett boende är tvungen att ta ett lån och oftast ett lån utan säkerhet, vilket innebär en högre ränta än på vanliga bolån.

I praktiken existerar då en marknad. Även om hyran med marknadshyror i attraktiva områden skulle bli högre, får ju hyresgästen betala motsvarande belopp i räntor för lånet till sitt svartkontrakt.

(Det uppenbart problematiska i att tvinga folk att bryta mot lagen för att få bo behöver knappt nämnas.)

Några får hyreslägenhet genom goda kontakter. Kanske man har en farbror som äger fastigheter eller är högt uppsatt inom LO. Övriga är hänvisade till bostadsrättsmarknaden, men det är en boendeform som passar bäst för den som liksom slagit sig till ro, etablerat sig på arbetsmarknaden och planerar för ett långsiktigt boende.

Alla andra skulle vara betjänta av en rörligare marknad för hyresbostäder, där det gick att hitta kortare eller längre boende och framförallt boende överhuvudtaget.

Energipolitik i Estland

2007-10-09T23:44:00.001-07:00

Tisdag den 16/10 kl. 19.00 på Sturehof möter vi Mati Murd, ”director of 4th Division” (Energetics and Enviromental) från estniska UD med diskussion under rubriken “energipolitik i Estland”.

Varmt Välkomna!

Christer Mellstrand

Osa till mig på:

christermellstrand_at_yahoo.se

HALLÅ HALLÅ

2007-09-18T22:31:00.000-07:00

NU FINNS VI!!

christer